International Folklore Dance Festival 2006, Prague (Dance2006Prague)
Torsdagen 2006-08-24
påbörjade Albo Folkdanslag sin resa till festivalen i Prag.
Danslaget samlades vid 9-tiden på Kastrups flygplats i
Köpenhamn efter att ha tagit sig med bil till Svågertorp i
Malmö för att sedan åka tåg över bron. Efter
incheckning på flygplatsen flög vi med Sterling
Airways till Prags internationella flygplats.
Planet landade strax innan klockan 13.00. Efter att deltagarna
fått ut sitt bagage mötte vi guiden Eva i ankomsthallen
där vi på engelska hälsades välkomna till Tjeckien
och Prag. Flygplatsen ligger cirka 30 minuters resa utanför Prag
och där vi packade in vårt bagage i
väntande buss.
Guiden pratade om olika kända och sevärda byggnader och
platser under tiden som vi transporterades till vårt hotell
Quality Hotel Prague. Prag ligger i hjärtat av Europa lite
längre norr- och västerut än man i allmänhet tror.
Prag har varit huvudstad i det gamla kungariket Böhmen under
århundraden.
Guiden Eva
berättar
Gulli fotograferar
Efter incheckning på hotellet ägnades eftermiddagen
åt att installera oss på rummen. När installationen
var klar, var det dags att uppsöka något matställe och
då blev det besök på en pizzeria & mexicana
Carosello som ligger cirka 10 minuters gångväg från
hotellet.
På kvällen samlades danslaget på hotellet
där guiden mötte oss och vi informerades om att vi via
tunnelbanan skulle åka in till centrum och gamla staden. Biljett
löstes för 3 dagar till tunnelbanan vilket var en billig och
bra åtgärd. 220 tjeckiska kronor. Tjeckiska kronan är 3
gånger så mycket som svensk krona vilket innebär att
det kostade cirka 75 svenska kronor. Transporten via tunnelbanan tog
cirka 20 minuter. Väl uppe ur underjorden så kom vi till
Gamla staden. Vi guidades runt och såg då på de olika
sevärdheterna i gamla staden.
I nästan varje gathörn finns en arkitektonisk skatt som
härrör från 1200 talet och fram till vår egen
tid. De otaliga vackra stora residensen inrymmer imponerande samlingar
av konst, hantverk eller musikaliska mästerverk. Man kan promenera
längs gågator eller kan man åka cykeltaxi eller
åka på guidade turer i öppna bilar.
En vandring ägde också rum ut till den berömda
Karlsbron där mycket folk promenerade och tittade på alla
som i kommersiellt syfte sålde tavlor, ringar och andra souvenir.
Spel och dans fanns också på bron. Bl. a var det 2 blinda
kvinnor som sjöng och spelade mycket vackert.
Kvällen avslutades med att danslaget bevistade invigningen
och en uppvisning i direkt anslutning till invigningen. Dans och
speluppvisningen utfördes av Ondras från Brno vid Namesti
Miru, Prag.
Danslaget åkte vid 22 tiden tillbaka till hotellet för
vila och förberedelse för morgondagens parader och
uppvisningar.
Dagens arrangemang hade flutit bra ända tills
upptäckten av att vår fana inte hade kommit med från
flygplatsen men det fick bli morgondagens problemlösning då
hotellreceptionen inte var särskilt intresserad av att hjälpa
till.
Siw och Jan Björk
Fredagen den 25 augusti
Efter en god natts sömn gjorde hungern sig påmind. På
väg ner till matsalen möttes vi av en förtvivlad
fanbärare i hotellreceptionen som efter en sömnlös natt
nu började jakten på fanan. Killen i receptionen
hjälpte oss att ringa till flygplats och taxichaufför. Resten
av gänget fick efter frukosten ge sig iväg med tunnelbanan.
Det var nämligen tid för den första paraden genom Prag
och de tjugotre lagen ställde upp på angivna platser med
fanor och instrument.
Men vad är väl två fioler och ett dragspel
jämfört med skramlande jättebjällror från
Schweiz? Vi hade inte en chans att göra oss hörda – de
lyckades verkligen dra uppmärksamheten till sig – inte enbart
genom sitt oväsen – de delade dessutom ut spritindränkta
sockerbitar till publiken på gatorna!
När vi väl kommit till slutet av vår långa marsch
tog vi åter upp telefonkontakten med fanbäraren. Vi
försökte guida honom genom staden – han visste nämligen
inte var vi befann oss. Tiden var vår fiende. Det gällde nu
minuterna. Vi hade nämligen en buss som skulle avgå kl.
11.00 för att ta oss till staden Podebrady, ca 4 mil nordost,
där ännu en parad skulle äga rum – nu med fanan hoppades
vi. Tyvärr hade en stressad och pressad alboit åkt på
fel håll i tunnelbanan och vi insåg nu att tiden var ute.
Då kom busschauffören till vår räddning och
erbjöd sig plocka upp både fanbäraren och fanan
eftersom vi skulle passera platsen där han fanns på väg
till Podebrady. En lättnads suck för alla!
Podebrady var en grön och fin liten stad. Efter en liten fika
inhandlad i en liten affär med en liten otrevlig kassörska,
högst irriterad över att behöva resa sig från
stolen och väga min banan och över att jag av misstag ville
betala med danska pengar, var det tid för nästa parad. Nu
visade det sig att även arrangörerna lagt märke till de
Schweiziska bjällrorna för de släpptes iväg
först av alla med bra avstånd till nästa lag. Nu
tågade vi genom gatorna med fana och musik!
I stadens park kunde man titta på lagens uppvisningar från
kl. 13.30 till 19.30.
Kl. 14.00 skulle Christer och jag gå till stadens
borgmästare i Podebrady Town Hall på ett litet
välkomstmingel tillsammans med två representanter från
varje lag. Borgmästaren – en sympatisk liten herre – höll ett
litet tal därefter fick han små presenter. Han blev
jätteglad när Christer lämnade över vårt fina
Alboäpple!
Därefter kollades det lite på de andra lagen tills ben och
ögon blev trötta. Då var det tid för lite
förfriskningar med tilltugg.
Efter lite taktiksnack och en snabbrepetionen var det så
småningom tid för vår första uppvisning. Strax
efter oss uppträdde ett gäng unga river dansare från
Australien. Där var det fart på spirorna – ingen
gåsegang inte!
Vid halvsjutiden åkte vi tillbaks till Prag för att ta
tunnelbanan hem för att byta om och vara startklara igen
någon timme senare. Då skulle vi åka liten
kvällskryssning på floden. Det var riktigt fint med alla de
fina byggnader som vackert upplysta tecknade sig mot kvällshimlen.
En dragspelare underhöll oss på däck – oh så
romantiskt!
Efter båtturen delade gänget på sig. Gulli, Sven,
Stina, Lennart, jag och Christer ville uppleva Prag by night. De andra
föredrog hotellbaren. Vi fastnade i gamla stan där utelivet
blomstrade. Vi hittade några få platser och fick lite
nattamad och dryck. De upplysta byggnaderna såg nu helt
annorlunda ut. Vi hade ju hört att Prag var en väldigt fin
stad men mycket fin arkitektur – men den var ännu finare än
vi föreställt oss!
Mätta och trötta begav vi oss till tunnelbanan men tji fick
vi för vi hade missat att tunnelbanan var stängd efter 00.30.
Vad göra? Skulle vi ta en taxi, leta upp en spårvagn eller
gå, nej det var nog ganska långt. Efter noggrant
övervägande fick vi tag i en taxi eller två för vi
fick inte klämma in oss i en. Sen bar det iväg till hotellet
i ilfart. Det hade verkligen varit en händelserik och
spännande dag!
Ingrid och Christer
Lördagen 26 augusti
Alla var uppe klockan 8 och åt frukost, även om en del hade
kommit hem sent pga missad tunnelbana. Det var inte så
lätt att hitta alla viktiga delar till frukosten, men till slut
kunde vi sätta oss ner i lugn och ro.
Därefter var det dags med folkdräkt och ge sig iväg in
till Namesti Miru, som är en stadsdel i Prag, ganska nära
centrum. Vädret var ganska varierande med sol blandat med
regnskurar. Vi bänkade oss framför scenen för att titta
på Knivsta folkdanslag, ett danslag från Belgien och de
skickliga ungdomarna från Australien. Ungdomarna dansade
irländska danser och deras ledare var en äldre kvinna som
antagligen hade sina rötter från Irland.
Vi samlades för att gå igenom vårt program och sen var
det vår tur. Hela programmet gick som planerat, men golvet var
sluttande så det gällde att hålla sig på banan.
Tyvärr duggade det lite och publiken tog skydd, men vi dansade
under tak.
Inför
rättarepolskan
Slängpolskan
Vid Ludmilakyrkan, Namesti Miru
Eftermiddagen var ledig så alla åkte till hotellet för
att byta om. Sven och jag åkte tillbaka till Namesti Miru
för att titta på de andra lagen som skulle uppträda.
Det började åska och regna så vi hade bättre tur
med vädret. Räddningen var ett av de många
matställena som fanns.
Alla folkdanslagen var inbjudna till en galamiddag på
kvällen. Huset eller ”slottet” hette National House Vinohrady
där festen ägde rum. Det hade byggts för att
användas som ett kultur-och evenemanghus i början 1900-talet,
berättade vår guide. Vi blev bjudna på en drink och
fick våra placeringar. Många olika matsalar, balkonger och
en massa människor. En buffé serverades och där var
det trängsel, men jag tror att alla fick mat så de blev
nöjda.
Alla ledare fick gå upp till scenen och ta emot ett diplom.
Ingrid tackade för oss och för att vi hade blivit väl
mottagna.
Levande musik med 60-70-talslåtar efter middagen, så det
var lite av en kontrast mot den musik som vi hade visat upp. Men jag
tror att alla var nöjda då vi gav oss iväg mot hotellet
vid midnatt.
Gulli och Sven
Söndag, sista dagen i Prag
Efter en stadig frukost packas väskorna och ställs i
bagageutrymmet på hotellet. Vi tar metron in till Prags centrum
tillsammans med Gulli och Sven. De tänker åka en bit med
spårvagn och stiger av några stationer före oss. Vi
tar trapporna upp i astronomiska uret och ser på den fina
utsikten. Utanför träffar vi Yvonne och Lars-Erik som ska
tillbaka till hotellet och checka ut. Färden går vidare mot
Karlsbron. Många av alboiterna är ute på sightseeing.
Ingrid och Christer stöter vi på och strax efter Bertil och
Nisse, väntande utanför en affär där Inga och
Lisbet shoppar. Väl på andra sidan bron tittar vi på
Certovka (Djävulsströmmen) och strosar runt i de små
gränderna. Några regnstänk kommer så vi passar
på att vila benen och ta en öl nere vid strandkanten. Det
är en vacker utsikt med Karlsbron och floden Vltava, där
båtarna kommer förbi. En medeltidskortege kommer när vi
ska gå tillbaka över Karlsbron. Just som vi nästan
kommit över bron till andra sidan kommer en rejäl skur
(gårdagens nyinköpta paraply ligger nerpackat i väskan
på hotellet). Vi får skula i brotornet. Sedan går vi
vidare och ser alla vackra husfasader och kamerorna är flitigt
framme. Hästskjutsar klapprar på gatorna och vi går in
i den mycket vackra St: Nikolauskyrkan, i den hänger en enormt
magnifik kristalljuskrona. Nu skall vi tillbaka till hotellet och skall
försöka hitta spårvagnen som går dit. Det visar
sig vara svårare och det får bli metron istället.
Väl framme i Strasnicka visar det sig att fler åkt med samma
tåg, Gulli, Sven, Inga, Lisbet och Nisse. Tänk vad
världen är liten.
Vår stamkrog Carosello
Vi äter alla på Carosello och Ingrid och Lars-Erik får
en liten gåva för allt jobb de lagt ner. Ingrid tackar alla
för ett gott arbete och att så i laget kunde följa med.
Vägen tillbaka till hotellet blir en blöt promenad, regnet
öser ner och paraplyet, ja, det är fortfarande i väskan
på hotellet. I väntan på bussen som ska ta oss till
flygplatsen underhåller Christer, Ingrid och Gert oss med lite
musik.
Det är fler som väntar på transport, ett engelskt
svensexegäng, utklädda till en massa olika figurer. Med
bussen anländer vi till flygplatsen, chauffören stannar dock
vid fel terminal så vi får gå en lång
sträcka. Vid incheckningen uppehåller ett gäng
öldrickande danskar personalen så det tar en bra stund innan
vi blir klara där. Flyget visar sig vara en hel timme sent
så det blir ännu senare ankomst till Kastrup. När vi
äntligen fått vårt bagage och löst
tågbiljett är även tåget försenat. Dock
kommer det så småningom och när vi stiger av i
Svågertorp har vi många fina minnen från en
händelserik helg!
Gun och Gert
Till Prag vi for
med dräkter och danseskor
Fanan den försvann
Jan han dock över flygplatsdam vann
Vi kunde alla pusta ut
Ett glatt återseende det blev till slut
I kortege genom Prags gamla vackra stad
bakom Schweizarnas dån vi trava i lång rad
I Podebradys vackra soliga park
Vi njöt av dans och efter det tog vi en stor stark
På flodfärd i mörka kvällen
fick vi se många vackra ställen
Vissa inte mätta var utan till krogen for
I sena timmen vid stängda metron ses dessa stå och glor
Taxi är räddaren i nöden
Och till Quality Hotell de anländer utan missöden
Lördagen började med dans i sol och dur
Senare kom åska och skur
Kvällens galamiddag var pampig och flott
nästan som vi vore på ett slott
Att vara svensk kändes bra
Abbalåtar lockar många i yster långdans dra
runt bord och stolar så trångt det blé
Vilket härligt minne vi fick av dé
Söndagen hade alla brått
se alla vackra hus, tinnar och slott
gå över Karlsbron
och kunna njuta en pilsner i godan ron
Ibland vi stötte på någon alboit,
sightseende hit och dit
Carosello vår stamkrog för mat
Alla, liksom Stina, fick rejäla fat
Flyget sent blev och danskarna fick dille
när vi andra hem ville
Kastrups tåg var sena
Då hann vi sträcka bena
En härlig weekend för ett glatt gäng
att minnas innan vi somnar sött i säng
Gun och Gert