Lars-Erik Thorelli
Version
2008-03
På 1880-talet flyttade Hans Jönssons och Elna Andersdotters barn från Lund till Stockholm. Dessförinnan hade de tagit sig namnet Thorelli. Alla stannande inte i Stockholm, men de som gjorde det fick barn som kom att bo i Stockholm med omnejd. Hela denna andra generation av Thorelli-ättlingar är nu borta. Deras efterkommande är också till åren komna, och Thorelli-släkten är inte så sammanhållen som i de två första generationerna.
Hans Jönssons far Jöns föddes på Gustaf IIIs tid, år 1790. Hans själv föddes 1824 i en liten by i västra delen av Skåne. Hur kom det sig att han bröt upp från bondesamhället och slutade sina dagar i Lund, och hur kom det sig att hans barn i sin tur bröt upp från Lund? Och hur klarade de sig i den kungliga huvudstaden? Jag skall försöka bringa ljus över dessa frågor. Men det är inte lätt – tillgänglig dokumentation består mest av magra notiser i kyrkoböcker. I denna skrift ska vi följa historien fram till början av 1900-talet.
I kyrkoboken över födda i Örtofta socken för perioden 1720-1806 har prästen skrivit följande notis.
Födde
år 1790:
Den 4 December föddes Sven Pärssons uppå No 1
Benstorp och dess hustrus Gertrus son som döptes 2dra Söndag i
Advent, och blef kallad Jöns.
Mademoiselle Margareta
Magdalena Brandt bar barnet.
Testes: Inspector Söderberg,
Betjenterne Trågård och Holmgren, [oläsl.] Nils Jönssons Hustru
Elna, Pigan Gerttrud
Sven var åbo på ett hemman i den lilla byn Benstorp ett par kilometer norr om Örtofta slott. Jöns Svenssons föräldrar måste ha haft en betrodd ställning eftersom fint folk från godset Örtofta medverkade vid dopet.
År 1814, då Karl Johan Bernadotte blir kung i Sverige, arbetar Jöns som dräng på gården där han föddes. Tre år senare finns han i byn Asmuntorp i Gullarps socken som dräng. I mars 1820 gifter han sig med Boel Hansdotter från samma by och övertar kronohemmanet Asmuntorp 1. Sent på året föds deras son Sven. 1824 föds så Hans, anfader till Thorellisläkten. År 1825 bor familjen på gården Asmuntorp 2. Dräng och piga samt några äldre personer bor också på gården delvis på fattigmedel från socknen.
Men snart drabbar olyckan. På hösten 1828 dör Boel i en febersjukdom. Jöns är nu ensam med sina söner, 4 och 8 år gamla. Själv är han 37 år och tycker nog att livet är tungt. Betygen i husförhörslängden sjunker. Sven däremot har läshuvud och får goda betyg år 1831. År 1833 gifter sig Jöns med änkan Ingri Lena Qvist, och snart gör han bra ifrån sig vid husförhören igen.
Åren går. Sven och den tio år äldre Sissa Måndsdotter finner varandra. De gifter sig i april 1843. Ett barn är snart på väg. Men så drabbar olyckan igen. Sven blir sjuk och avlider i juli vid 22 års ålder, bara tre månader efter bröllopet. Dödsorsaken kallas ”nerffeber” i kyrkoboken. Det kan ha rört sig om smittsam tyfus. Hans och Sissas barn Boel föds i februari året därpå.
Jöns är 54 år år 1844 men kanske också märkt av sjukdom. Han nämns som ”undantagsman” i kyrkoboken och avlider i november. Sonen Hans är då 20 år fyllda och bor kvar på gården med sin styvmor, svägerska och brorsdotter.
Hur levde man på landsbygden i Skåne vid denna tid? Nio av tio personer bodde på landsbygden, de flesta i någon av Skånes fler än tusen byar. Befolkningen ökade starkt under 1800-talet. Enligt Esaias Tegnér berodde detta på ”freden, vaccinen och potäterna”. Det var smittkoppsvaccinet han syftade på. Sådan vaccinering blev obligatorisk i Sverige och ledde till minskad dödlighet. Potatisodlingen var en av flera faktorer som bidrog till att jordbruket effektiviserades under 1800-talet. Den stora skiftesreformen (”enskiftet”) som inleddes i början av seklet var en annan. De slutna byarna bröts upp när en stor del av gårdarna flyttades ut. Syftet var att effektivisera jordbruket genom att samla den jord, som hörde till en gård, till ett sammanhängade område. Man drog nya vägar och uppodlade nya arealer. Bättre jordbruksredskap och odlingsmetoder utvecklades också.
Men allt detta räckte inte för att försörja den växande befolkningen. Under senare hälften emigrerade många, främst till USA, för att söka bättre försörjning. Flest emigrerade från Kristianstads län. I Malmöhus län kunde den framväxande industrin och ökande handel i städerna försörja en del. Som helhet ledde utvecklingen till ökande klyftor i samhället. Självägande bönder kunde klara sig bra, men frälsebönder, vars mark låg under ett storgods eller en herrgård, riskerade att förvandlas till lantarbetare eller statare. Storgodsens rikedomar växte.Vid mitten av 1800-talet ägde färre än hälften av landsbygdens hushåll egen jord.
I de skånska landsbygdssocknarna fanns i regel en skola långt innan folkskolestadgan infördes år 1842. Dessutom hade prästerna sedan gammalt ansvar för att sockenborna skulle kunna sin katekes och andra elementa i den kristna tron. Lärare i sockenskolan var ofta klockaren eller annan läskunnig och betrodd person, och skolgången kunde vara sporadisk. Men efter 1842 började högre krav ställas. Alla barn skulle lära sig läsa, skriva och räkna, och lärarnas status ökade. Lärarseminarier startades, i Lund redan år 1839, och Lunds universitet kunde ge akademisk utbildning, dock i första hand till blivande präster och högre ämbetsmän.
Under andra hälften av 1800-talet byggdes järnvägen ut i Skåne. Linjen Malmö-Lund öppnades 1856. Andra följde i snabb takt. Järnvägen kom att spela en viktig roll för transport av jordbruks- och industriprodukter förutom persontransporter, och det var inte svårt att finna finansiärer av nya linjer. Skånes järnvägsnät blev det tätaste i landet. Nya samhällen växte upp, såsom Eslöv och Tomelilla. Eslöv var före 1850 en landsortsby med några hundra invånare. År 1875 var Eslöv en köping med mer än 1300 invånare. - I dag har som bekant biltrafiken nästan helt tagit över järnvägens roll.
1800-talet innebar en dramatisk förändring av livet i Skåne. Utvecklingen under tidigare sekel var långsam, och speciellt landsbygden bar i seklets början fortfarande drag av medeltid. Vid 1800-talets utgång fanns industrier, arbetarklass och ett jordbruk med stora skillnader mellan jordlösa och besuttna. Våra stora folkrörelser hade fötts. Skolväsendet var utvecklat. Människor var inte bundna till sin hemsocken, utan kunde resa och byta ort och arbete.
Huvudkälla: Sten Skansjö: Skånes historia, Historiska Media förlag 1997.
Jöns Svenssons son Hans blev Thorelli-släktens anfader, dock utan att själv anta efternamnet Thorelli.
Han föddes på hemmanet Asmuntorp 2 i byn Asmuntorp (eller Asmundtorp) i Gullarps socken, Onsjö härad. Byn som ligger strax norr om nuvarande Eslöv var liten, c:a 150 personer. Det mesta av byns ägor hörde under Trollenäs fideikommiss.
Vi vet inte mycket om Hans barndom och ungdom. Att hans mor dog när han var 4 år är redan nämnt, likaså att hans storebror Sven rycktes bort av sjukdom när Hans var 18 år. Vid 10 års ålder får Hans goda vitsord vid det kyrkliga husförhöret. Hur lärde han sig läsa? Gullarps socken saknade såväl klockare som skola på 1830-talet. Men i grannsocknen Västra Sallerup finns det. Skolan i Eslöv låg på ett par kilometers avstånd från Asmundtorp. Där gick troligen bröderna Sven och Hans. Det var nog en positiv erfarenhet för Hans och bidrog till hans framtida yrkesval. Hans konfirmerades troligen år 1840 vid 15 års ålder.
Vid ingången av år 1845 är Hans 20 år fyllda. Han bor kvar där han föddes. Fadern Jöns var åbo (en av två) på gården, men efter hans död har sonen ej efterträtt honom utan står angiven som dräng under åbon Jöns Håkansson. Han får högsta vitsord för läsning och kristendomskunskap vid årets husförhör. Änkan efter Hans avlidne bror Sven, Sissa Månsdotter, och den ettåriga dottern Boel bor också på Asmuntorp nr 2. Sissa gifter dock om sig med åbon Anders Åkesson och flyttar in på Asmuntorp nr 3. Styvmodern till Hans, Inga Lena Qvist, bor också på Asmuntorp 2 jämte ett antal pigor, drängar m fl.
Hans träffar pigan Pernilla Truedsdotter boende i Eslöv i Västra Sallerups socken. Hon är sex år äldre och född i byn Nöbbelöv i samma socken. De gifter sig i maj 1847 och bor en tid i Asmuntorp. Men Hans har nog inte lust till ett helt liv som bonde. Det är tid att bryta sig loss från den miljö han levt i sedan barnsben. I november flyttar de till Eslöv. Vi återger flyttningsintyget från kyrkoboken:
Åboen
Hans Jönsson och dess Hustru Pernilla Trueds Dotter flyttar till
Eslöf. Hans Jönsson är född d 15 Oct. 1824 i Asmuntorp, och
Pernilla den 17 Julii 1818 i Nöbelöf. De läsa innantill skickligt
och utantill båda försvarligt, samt förstå Salighets Läran b.
De begingo den Heliga Nattvarden d. 15 sistl. Aug. Äro till
lefvernet välfrejdade. Mantalsskrifna för löpande året, mannen
vid No 3 Asmuntorp, och Hustrun vid No 14 Eslöf. Mantalsskrifningen
för kommande året är ännu icke härstädes förrättad. De hafva
haft Skyddskoppor.
Attesteras
Gullarp d. 13 Nov. 1847 H. Öberg
Vid denna tid, mitten av 1800-talet, flyttade folk sällan längre än till nästa socken, vilket också gäller för de hittills nämnda äktenskapen.
Paret flyttar in på hemmanet Eslöf 1. Hans står som åbo på hemmanet. Den 26 februari år 1848 föds gossen Jöns. Men Pernilla får barnsängsfeber och avlider den 6 mars. Hans är änkling! Vi vet inte hur han klarar att ta hand om gossen. Troligen rycker någon anhörig till Pernilla in. Den äldre brodern Nils Truedsson, åbo på No 9 Nöbbelöf är en av två faddrar vid dopet. Jöns kan ha omhändertagits en tid i Nils och hans hustru Bengtas hem i Nöbbelöv.
Året efter dessa ödesdigra händelser, 1849, flyttar Hans med Jöns till skolhuset på Eslövs allmänning. Hans har blivit lärare där. Han ersätter den tidigare läraren Lars Olofsson som lämnar orten. Någon formell lärarutbildning har han inte. Han inskrivs emellertid som elev vid folkskoleseminariet i Lund och får ut lärarexamen där under 1850, kanske utan att behöva bedriva några egentliga studier.
I Eslöfs skola, en av fem i socknen, går år 1849 39 gossar och 43 flickor. Hans är ensam lärare. Skolan fanns redan på 1820-talet, kanske ännu tidigare. Folkmängden uppgår i Eslöv till 450 personer. Det skall dröja till 1870-talet innan Eslöv utvecklas till en köping med järnvägsstation, hantverkare, fabriker och handel och en tredubblad befolkning.
År 1824 föddes i Eslöv flickan Elna. Hennes far, Anders Svensson, är åbo på Eslöf nr 6 och rusthållare. En rusthållare hade kontrakt med kronan att ansvara för en häst med ryttare och utrustning och var befriad från skatt. Elnas mor var Bengta Hansdotter. Elna är äldsta barnet. Genom åren kommer tio till, två dör vid späd ålder. År 1836 blir Anders utsedd till nämndeman. När Elna Andersdotter och Hans Jönsson möts första gången vet vi inte. I december 1850 lyses det för paret (ur Västra Sallerups vigselbok 1842-1861, förtydligat):
Västra
Sallerups vigselbok:
1850 d 1/12 lystes första gången och 1851
3/1 vigdes till äktenskap Skolläraren Enkl. Hans Jönsson och Pigan
Elna Andersdotter begge i Eslöf: mannens ålder 26, kvinnans ålder
26.
Elna flyttar in i skolhuset. Jöns har fått en mor igen, vid knappt fyllda två års ålder. Paret får snart egna barn: Nilla föddes i slutet av 1851 men dog efter en vecka. Olof föddes 1853 men blev bara ett halvår gammal. En ny son föddes den 5 februari 1855. Han fick också namnet Olof och låter tala om sig senare i denna krönika.
Nu förestår en ny förändring för familjen. Man flyttar till Lund. Utflyttningslängden för Västra Sallerup för åren 1853-1861 meddelar, i tabellformat:
12/4
år 1855:
f. Skolelär Hans Jönsson f 1824 15/10 Asmuntorp
H. Elna Andersdtr f 1824 28/2 i Eslöf
Son Jöns f
1848 26/2 ibm.
Son Olof f 1855 5/2 ibm
[föräldrarnas kunskap] beröml. kunsk.
[Begått den hel.
nattv.] vördnadsfullt
[Till lefvernet] from och christl.
[Skrifven i] Eslöf
[Kom från] Gullarp år 47
{Flyttar till] Lund
[Kön] m k m m
[Anmärkningar] -
Enligt Esaias Tegnér var Lund vid seklets början en ”akademisk bondby”, med trädgårdar och odlingar inom stadens gränser. Antalet invånare var cirka 3000. Lund hade sin domkyrka från 1100-talet. Universitetet grundades 1666 som ett led i att försvenska Skåne. Staden var sedan medeltiden ett centrum för handel och hantverk i provinsen, och stora marknader bl a för kreatur hölls inom staden under hela 1800-talet. Nattetid var staden mörk. 1813 sattes 18 gatulyktor upp, men inte förrän gaslyktor introducerades efter 1850 lyftes det medeltida mörkret från stadens gator.
Befolkningen växte kraftigt under 1800-talet och uppgick vid seklets slut till nästan 17000 invånare. Det växande järnvägsnätet bidrog till utveckling av hantverk, industri och handel. Många flyttade in till staden från en landsbygd, som inte längre kunde ge arbete för sin befolkning. Lund var vid seklets slut en av Skånes ledande industristäder, även om man inte kunde tävla med Malmö. Den framväxande industrin var inriktad på jordbruksprodukter: socker, mejeri m m, men även på färgeri, textil, tryckeri och mekanisk industri. Den växande arbetarbefolkningen skapade bostadsproblem, och stadsdelen "Nöden" tillkom. Frikyrkorörelser och nykterhetsrörelsen vann anhängare och arbetarrörelsen började formera sig.
Skolväsendet utvecklades kraftigt under 1800-talet. Folkskoleseminariet, som startade 1839, har redan nämnts. Efter folkskolereformen 1842 skulle alla barn gå i folkskola, och flera nya skolor anlades i Lund. Universitetet växte inte nämnvärt förrän vid seklets slut, då studentantalet nådde nivån ettusen. Fram till 1870 hade antalet legat på ungefär hälften.
Ett träsnitt från 1850 med tre samtalande studenter:
Kartan nedan är från 1866. Mycket känns igen av en nutida besökare av Lunds centrum.
Våren 1855, vid tiden för flytten till Lund är Hans 30 år. Elna har hunnit fylla 31 år, Jöns är 7 år och Olof tre månader. Familjen bor på Vårfru rote fastighet nummer 176, alldeles vid Mårtenstull, östra infarten till Lund. Jöns sätts i skola, och Elna är sysselsatt med barn och hem. Men vad Hans gör synes oklart. Enligt bilaga till inflyttningslängden för Lunds stad är han före detta skollärare:
Anot nr. 176 Den 28/4 1855, Utgående attest nr. 7 från W. Sallerup d. 12 april 1855
f.
Skoleläraren Hans Jönsson och dess hustru Elna Andersdotter äro
födda
han d. 15 okt. 1824 i Asmuntorp
hon d.
28 feb. 1824 i Eslöf
han hitkom från Gullarp 1847, förmedlas nu till Lund, ega berömlig christendomskunskap, hafva vördnadsfullt brukat salighetsmedlen, fört en from och christlig vandel, äro vaccinerade och mantalsskriven i Eslöf. Uti äktenskap med varandra ega de sonen Olof född d. 5 feb. 1855 i Eslöf och vaccinerad, samt mannen i förra giftet sonen Jöns född d. 26 feb. 1848 ibm. vaccin.
attestera
af W. Sallerup som ovfan
K.O. Holmstedt
v. pastor
som
piga hos Hans Jönsson skrifves Johanna Petersd., som inkommande sin
sedel d. 1/9 1855.
Enligt P. Paulsson, författare till skriften ”Kyrkans och skolans lägre tjenstemän i Lunds stift”, 1860, var Hans dock 2.e underlärare i Fattigskolan i Lund åren 1955 – 1860. Numera finns Magleskolan på denna plats.
Skolläraren M. Månsson, samtida med Hans och trolingen hans kollega, har skrivit följande "erinran" (ur Minnesskrift över Folkskoleseminariet i Lund, Gustaf Lindeberg, sid 94-95):
"År 1853 i april månad kom jag som underlärare till Lunds östra eller s.k. Fattigskolan, där gossar och flickor då undervisades gemensamt. Vid början av året 1853 åtskildes de, och jag fick gossarna ensamt på min lott. Antalet om vintrarna uppgick till 130 och däröver, om somrarna aldrig mindre än 90. ... Under min tjänstgöring i Lund skulle jag se till barnen, som fingo middag, och uppgiva deras antal varje dag, utan ersättning, och dessa uppgingo vintertiden till över 100. Jag erinrar mig ock, att i början av min tjänstgöring, då inge småskolor funnos, jag fick 16, 17 och 18-åringar i skolan, som anmält sig till konfirmation och ej kunde läsa eller kände en bokstav en gång. Jag själv blev i början förskräckt över dessa jättar. De små 6 och 7-åringarna lärde den tiden att på tabellen, som hängde på väggarna, känna bokstäverna, att stava och läsa innantill, 16, 17 och 18-åringarna bland dem. ... "
Skolan tillämpade ännu den s.k. Lancastermetoden eller växelundervisning, med enorma klasser där ett antal försigkomna av eleverna fick ha rollen som hjälplärare. Metoden övergavs snart.
Anteckningar i husförhörsböckerna för Lunds stadsförsamling bestyrker att Hans utövade läraryrket åtminstone tidvis under Lundaåren.
Familjen växer med jämna mellanrum. Dottern Bothilda Johanna föds den 7/4 år 1858. Den 29/5 år 1860 föds sonen Sven Elof, den 30/11 år 1863 dottern Maria Beata och slutligen den 24/7 år 1866 sonen Axel Herman. Mor Elna var då 42 år fyllda. Det fick räcka med sju födslar, medräknat de två där barnen ej överlevt det första året.
Samma år som Axel föds tar halvbrodern Jöns studenten. Vi ger en kort sammanfattning av hans liv och lämnar honom sedan. Dock var han de förste som antog namnet Thorelli.
Efter studentexamen arbetade Jöns en tid som informator på en prästgård och återvände sedan till Lund för studier vid universitetet. Han blev filosofie doktor 1874 på en avhandling om filosofen Filon från Alexandria. Året efter gifte han sig med lantbrukardottern Karin från Norra Nöbbelöv. Han arbetade sex år som lärare i Vänersborg och fortsatte sedan studera vid Lund. Han avlade teol. kand. och prästexamen på 5 år vilket var en prestation, i synnerhet med tanke på att han också försörjde en växande familj med extraarbete som lärare. Ett par år efter prästexamen kom han till Näsum, där han blev kyrkoherde 1901 och stannade till sin död annandag påsk 1927. Familjen fick fem barn, och denna släktgren har med tiden vuxit sig ganska stor.
Jöns Thorelli var en lärd präst med många intressen. Inte minst var han intresserad av medicin. Han utövade läkekonst inom Näsum med omnejd utan att ha formella meriter för detta. Med åren blev han något av ett original, och det gick många historier i bygden om honom. (Litteratur: Röndahl, Uno, Kyrkoherde Jöns J. Thorelli. - Näsums hembygds- och fornminnesförenings årsbok 1997, s. 7-26)
Vi återvänder till familjen Jönsson i Lund år 1866, det år då det sista barnet, gossen Axel, föddes. Olof fyller 11 år, Bothilda 8, Sven 6 och Maria 3 år. Hans tjänstgör förmodligen som lärare. Han och Elna är flitiga kyrkobesökare och väl förtrogna med bibel och katekes, vilket framgår av husförhörslängderna. År 1868 flyttar familjen till nr 134 vid Stora Södergatan mittemot Katedralskolan, som då fanns på samma plats som idag, fast den var åtskilligt mindre. Tre år senare flyttar man tvärs över gatan till nummer 220, Drottens rote. Nu står Hans Jönsson som ägare till fastigheten, även om den är belånad.
År 1874 fyller Olof 19 år, men av studentexamen eller konfirmation har jag inte hittat några spår. Såväl Sven som Axel konfirmeras i tonåren och tar även studentexamen. Maria konfirmeras 1879 och tar sedan folkskollärarexamen. Bothilda får ingen högre utbildning. Hon placeras i olika prästgårdar som hjälpreda och kallas ”mamsell” eller ”demoiselle” i husförhörsböckerna. Den första platsen är Tygelsjö, som senare följs av Östra Sallerup, Traryd m fl orter. Olof är tydligen en orolig själ. Han åker till England år 1874 och stannar till 1878. Kanske flydde han från sin präktiga och gudfruktiga familj; flyttningsbevis saknas i kyrkobokföringen. Man kan lätt tänka sig att fadern ofta förebrått Olof för att han inte skött sig lika exemplariskt som Jöns. Alla fem barnen antar namnet Thorelli, Bothilda dock som andranamn efter Jönsson.
Någon gång på 1880-talet slutar Hans som lärare. Han förestår i stället en bokhandel. I handelsregistret för 1888 intygas att
f.
Skolläraren Hans Jönsson idkar fortfarande bok- och pappershandel
under firma
H. Jönssons Bok- och Pappershandel.
Hans har hela livet varit en troende kristen och inte försummat att delta i kyrkolivet. Kanske engagerade han sig i den väckelse- och missionsrörelse som växt upp i Sverige under denna tid och som också var aktiv i Lund.
I takt med att barnen flyttade hemifrån kunde Hans och Elna hyra ut rum till studenter, vilket gav extra pengar till hushållet.
Annandag jul år 1891 dör Elna, 67 år gammal.
Hans lever vidare till oktober 1899, då han avlider av kronisk bronkit. Han begravs på Solna kyrkogård i Stockholm. Ingen i familjen finns längre kvar i Lund, och Olof, skriven på Jakobsdal i Solna, ombesörjer begravningen. Bouppteckningen visar att Hans tillgångar var magra bortsett från bostaden. Bokbeståndet, c:a 10 volymer, upptog enbart religiös litteratur. Tillgångarna uppgår till ca 4000 kronor, och skulderna till ca 2000 kronor.
Olof försvann från Lund i november 1874 och tog sig till England. Han lärde sig det engelska språket, men vad han gjorde i övrigt är oklart. Han tycks dock ha haft viss framgång. November 1878 återkom han till Lund men återvände till England tidigt nästa år för en ny tvåårsperiod. Han kallar sig nu ”handlande”. Hösten 1881 flyttar han till Stockholm, som sedan förblir basen för hans vidlyftiga affärsverksamhet.
Han gifter sig med Selma Elisabeth Lundstedt 1882. De får barnen Alf Templar, Hans Esaias och Elna Elisabeth. Äktenskapet upplöses år 1891. År 1892 gifter han om sig med Hedvig Maria Östman, och de får barnen Hedvig Sofia 1893, Kerstin Marianne 1896, Lars Olof Harald 1899 och John Erik 1902.
År 1890 startar Olof Engelska Språkinstitutet i Stockholm och hans lärobok i engelska "Hvardags-Engelska, Praktisk lärobok i engelska språket" utkommer. Han har redan varit lärare i engelska under några år vid sidan om övrig verksamhet men kan nu titulera sig "rektor". Men hans huvudintresse fram till 1905 ägnar han åt försäkringsbranschen, som han kommit i kontakt med i England. Dels blir han svensk och skandinavisk representant för två engelska bolag för olycksfalls- resp. livförsäkringar, dels är han drivande kraft i Skandinaviska Allmänna Lifförsäkringsföreningen och Brandförsäkringsbolaget Tor. Genon dessa engagemang bygger Olof upp ett ansenligt kapital, som han senare satsar i andra projekt. Sonen Erik Thorelli har dokumenterat Olofs affärsverksamhet i en 150-sidig skrift.
Bothilda, också kallad Thilda, stannar i Traheryd, numera Traryd, i fyra år (1879 - 1883). Hon bor i Lillegård i Agghult strax utanför Traryd, tillsammans med kyrkoherden och hans barnrika familj. Efter två år i föräldrahemmet i Lund får hon 1885 plats som guvernant hos prästen i Näsinge utanför Strömstad. Familjen har 14 barn! Därifrån flyttar hon vid nyåret 1887 till Stockholm. Hon har sällskap med systern Maria: båda skrivs in på adressen Flemminggatan 5. Men storstaden passar kanske inte Bothilda. Efter ett och ett halvt år återvänder hon till föräldrahemmet och stannar där i sju år, 1888 - 1895. Föräldrarna behöver nog hjälp. Modern dör år 1891. Bothilda kanske också arbetar i faderns bokhandel. 1895 flyttar Bhotilda långt norrut, till Vemdalen i Jämtland, där hennes bror Axel tjänstgör som präst. År 1900 är hon i Stockholm och bor i samma hus som brodern Sven Elof, och där lämnar vi henne.
Sven Elof flyttar till Stockholm 1886 vid 26 års ålder. I 1890 år folkräkning står han som fil.kand. och ensamstående. 1892 är han kamrer och gifter sig med Martha Margareta von Nolting. Paret får barnen Hans Vilhelm Robert (1893) och Sven Vilhelm (1894). Sven Elof torde ha ägnat sig åt försäkringsbranschen hela sitt liv, bl a för bolaget Tor. Vid sekelskiftet bor familjen i Hedvig Eleonora i Stockholm och Sven tituleras "direktör". Olof och Sven blev bittra fiender, troligen var de konkurrenter i samma bransch. De var nog också helt olika till sin läggning. Denna fiendskap beklagar deras far Hans i brev till Olof från 1993 och 1994. Han vädjar till Olof att i kristlig anda försonas med brodern.
Efter folkskolelärarutbildningen flyttar Maria Beata till Stockholm år 1884. 1890 är hon gift med bokhållare Anders Larsson från Fellingsbro. 1891 föds sonen Karl Axel Vilhelm och 1896 dottern Elna Anna Maria. Vid folkräkningen 1900 är man och hustru separerade - båda bor i Stockholm men på olika adresser. Barnen är hos modern.
Återstår Axel Herman, student ca 1884. Han flyttar till Stockholm året därpå, återvänder till Lund för att studera vid universitetet men hamnar 1888 i Uppsala där han studerar vidare till präst. 1893 tjänstgör han som komminister i Vemdalen. 1901 utämns han till kapellpredikant i Holmsund vid Umeå. 1898 gifter han sig med Wilhelmina Sofia Alfhilda von Nolting. De får barnen Torger Robert Wilhelm 1899 och Margareta Elsa Maria 1900, Alfhild Ann-Marie 1903, Arne Hjalmar 1904, Folke Sven 1905, Tage Axel 1907 och Gunlög Elna Vilhelmina 1910.
Det har inte gått att hitta någon förklaring till det efternamn som alla syskonen valde att antaga. Det gamla namnbruket patronymikum var på väg att avvecklas i mitten av 1800-talet, så det var naturligt att anta ett nytt efternamn. Ett sådant byte behövde bara sanktioneras av församlingens präst. Varför det blev ett italiensk-klingande namn, och varför det fornnordiska gudanamnet Tor kom att ingå, kan man bara spekulera om.
Stockholms attraktionskraft var stor. Eller var Lund en dålig stad att bo och arbeta i? Alla Hans och Elnas barn övergav sin uppväxtmiljö till förmån för huvudstaden och bosatte sig där åtminstone tillfälligt. Ingen flyttade tillbaka för gott. Med undantag för osämjan mellan Olof och Sven förefaller sammanhållningen ha varit god mellan syskonen. Tidvis bodde de hos varandra. Bröderna Sven och Axel gifte sig med två systrar.
Denna studie borde fortsättas in på 1900-talet. Det finns också luckor att fylla igen för tiden före 1900. Men jag lovar ingenting bestämt.
Ravlunda 19 mars 2008
Lars-Erik Thorelli