Stockholm d. 17 Dec. 1918.

Mina kära barn Hans och Hetty!

Först och främst ett varmt tack för de sista underrättelser vi fingo från Er. Allt var ju så glädjande, och Ni kan ej ana hur jag med hela mitt hjärta deltar i Er lycka och fröjdar mig åt att ni fått det så "gudomligt trevligt" i Ert hem. Måtte Ni nu i frid och ro få njuta av Er lycka! - Jag tycker mig se Hetty i idealköket i rutig bomullsklädning och vitt förkläde. O, att det skall vara så långt borta, så att jag aldrig kan få se Dig! Men nu skall jag ej tänka på det, det är ju jul snart, och det här skulle bli ett julbrev till Er. Jag undrar så mycket, om Ni kommer att fira julafton hemma eller borta tillsammans med andra svenskar? Hur och var det än blir: måtte julens stjärna lysa klart för oss alla och göra våra hjärtan varma av tacksamhet för den stora julgåvan. - Vi hålla nu på med varjehanda förberedelser till högtidens firande: Fisken är just nyss upptagen ur luten - julpepparkakor och kryddskorpor och mjuk pepparkaka bakade, rena gardiner uppsatta, ett par vackra julbonader förfärdigade vi i Söndags. 12 kg fläsk får jag endera dagen från Ekebyholm. Morbror G sa i telefon att han blev så flat, när han i tidningen fick se att Ert bröllop stått. Han hade gärna velat träffat Dig. Det var ju väl att jag kunde säga att Du i telefon försökt att få säga honom farväl, och att din resa blivit så hastigt bestämd.

I dag har Erik slutat skolan och Ragnar sagt adjö. Erik njuter ofantligt att vara ensam i sitt rum. Nu städar han i alla sina lådor och fördjupar sig i gamla brev, så han blir väl aldrig färdig. Kerstin, den lilla stackaren, är hos Cervins; i natt kom hon därifrån kl. 12. Tante Stina H. kom upp till mig i går, och jag måste berätta allt vad jag visste om Dig. Vi gräto naturligtvis en vers båda två. Jag tycker att mitt hjärta är alldeles överfullt, men jag kan ändå ej skriva. Det kommer att gå bättre längre fram. Ingegerd kommer redan d. 20 dec., hon skall ligga och äta frukostar här, men för övrigt vara hos Nisse och Malin över helgen. Det hade varit rätt skönt om hon varit alldeles borta till d. 29 som först var sagt.

Nu skall jag sluta med en innerlig önskan om en god jul till Er båda. Våra tankar kunna åtminstone mötas julafton. Skriv snart ett långt brev till Er

mamma