Stockholm d. 5 Jan. 1919

Älskade min tös!

Tänk, så längesedan det är jag skrev till Dig! Inte en rad har Ni fått från oss till nyår. Jag både skäms och sörjer över det. Vi ha ju fått höra så mycket från Er - just nu har jag läst igenom det brev Du skrev d. 10 Dec. Tack för allt! Det var så outsägligt roligt att få höra om Er jul.

Du ser att jag skriver så illa, jag ligger nämligen till sängs. Kl. är 9 e. m, och far, Kerstin och Harald har gått till Esses en stund. Jag har varit dålig flere dar och orkade ej gå med, och vill nu åtminstone börja brevet till Dig. Det är förkylning och diarré, precis som för ungefär ett år sedan, men jag hoppas att det ej skall bli så långvarigt. Jag känner mig bokstavligen som en trasa både till kropp och själ.

Kära min lilla älskling, jag skulle väl tala litet om, hur vi haft det i jul. Lördag f. jul kl. 12 på natten kom Harald hem och hade med sig 2 ltr tjock grädde, 3 ltr mjölk, ½ kg smör, ett par kg råg- och vetemjöl, sin hela hösten sparade kafferanson och många brödkuponger (jag ser så väl, hur Du ser ut, när Du läser om allt han hade med sig). Ja. det var var väl rart och väldigt glada voro vi ju alla, när han kom hem. Julbaket (dagen f. julafton) - prästgårdslimpor, vete och saffransbröd blev allt riktigt prima. Den dagen kom ock 12 kg fläsk från morbror G-d, härligt, fett fläsk. Julafton firades precis som vanligt. Harald skaffade gran, en alldeles ovanligt ståtlig sådan. Vi försökte alla att vara riktigt glada, och det voro vi ju ock - men det kunde ju inte vara som vanligt när din plats vid bordet var tom. Allt var i alla fall harmoniskt och rätt mycket julklappar hade vi. Jag skall tala om dem nästa gång.

Juldagen voro vi på middag hos Sundstrands tillsammans med Sundstränder och Östmänner från Danderyd. Jag var trött efter julstöket och lilla Zuzu likaså, vi tyckte inte att det var vidare roligt - man gjorde ej annat än åt och drack. Litet julstämning kände jag blott när Kerstin sjöng ett par julsånger. Jo, jag tyckte att det var rätt roligt att träffa min gamla farbror Fredrik. Söndagen efter jul hade vi vår julbjudning: Sundstrands och alla Östmans från Danderyd - vi voro 18 pers. Det var knogigt - Hetty var borta och med henne mycket av mitt intresse - men det gick ändå och var efter allas utsago riktigt lyckat. Fru Rosén var sjuk, men moster skaffade mig en annan, som kunde både koka och passa upp och var både enkel, snäll och trevlig. 7 kr. tog hon, men vet Du, det gav jag henne gärna, så glad var jag över hjälpen.

Nyårsdagen hade vi Thilda, Frans och Elna här på middag, och torsdagen därefter voro far och jag på fadderskap och middag hos Nisse och Malin - där vi hade riktigt trevligt. Jag var redan då riktigt dålig av feber och förkylning, men kunde ändå hanka med. Den dagen på kvällen reste Harald till Ubby och Erik till Ekebyholm, där han väl får tillbringa sista veckan av sitt lov. Nu orkar jag ej längre i kväll.

D. 7 Jan. Jag slutade med torsdagen d. 2 Jan. Den dagen var jag så dålig hela dagen, så att jag måste ligga långt fram på f.m. Det var en bedrövlig dag - jag ropade efter Dig. Jag har varit kolossalt nere i jul, känner mig idag litet bättre till kropp och själ. - Vi kunde ej tänka oss att låta Harald sitta ensam på Ubby över trettonhelgen utan Kerstin bjöd honom på resa hem till allas vår glädje. Så nu reste han på allvar i morse kl. 7 (Trettondagsafton gick - det har jag ju skrivit om).

I går kväll reste far till Köpenhamn, ej alls vidare förhoppningsfull eller glad. Det har ju redan varit en fnurra på tråden mellan G. och honom. Jag har inga förväntningar, och det har jag sagt far rent ut. Samarbete mellan dessa båda förefaller mig alldeles omöjligt. Innan far reste avhandlades inackorderingsfrågan. Vi måste öka mina inkomster - far kan ej lägga till så mycket (och det undrar jag visst inte på), så nu fundera vi på att försöka få en matgäst igen. Det är bekymmer jämt för dessa usla pengar. Ingegerd som efter 3 dar blev uppsagd från sin fina plats kommer antagligen, som det låter åtminstone, att vara hemma hos sin far över sommaren och sedan resa till Amerika. Inte bryr hon sig om att det blir en svår förlust för oss med rummet stående hela sommaren. Jag vet inte alls hur jag skall göra. Vore frestad att säga upp henne och få någon, som bodde även över sommaren - men då skulle det ske snart. Allt vilar nu på mig, när far är borta. Jag skall vid tillfälle rådgöra med moster - jag är så bekymrad, tills jag får klart för mig, hur jag skall göra.

När vi gick från tåget i går kväll, tittade vi upp till Sundstrands. Moster är nu riktigt god på Kerstin igen. Jag läste upp hela ditt julbrev för henne och hon liksom jag både grät och skrattade. Morbror ligger i spanskan, har haft mycket hög feber, men håller nu på att krya till sig. Moster bjöd oss på kaffe och vi hade en riktigt lugn och trevlig stund där. I dag är jag bra ensam. Har nyss räknat till en ohyggligt stor tvätt. Ingegerd skriver själv till dig om den fatala händelsen, hon skall väl nu försöka sig på ngn komission igen. Det är synd om henne, men hon passar nog ej alls på kontor - och förmodligen aldra minst på den plats hon nyss lemnat. Du minns att jag tyckte det var vågat av Dig att förorda henne. Jag har mycket mer att skriva om, men jag hinner ej mer nu. Elna ringde nyss och bad mig komma dit och dricka kaffe på f.m. Så jag skall strax gå dit - bjudningen kom så lämpligt. Till min sorg hör jag att Hans skrivit kontrakt på 2 år till. Kunde det ej räcka med 1 år i sänder???

Lilla älskling, jag är så glad att Du låter så lycklig och belåten. Hans är allt väldigt rar mot dig - jag borde ju ej alls vara ledsen, det är ju bara själviskt. Kerstin har naturligtvis ej haft tid att skriva, hon längtar så efter att få göra det. De få stunder hon är hemma är hon så trött så hon ej ens orkar sjunga. Du skall hälsa din Hans så innerligt från mig. Tack för alla Era brev och julönskningar. Till sist önskar jag Dig och Hans en riktigt god fortsättning på det nya året. Skriv snart till

din längtande mamma