Stockholm 23 Maj 1919

Mina båda små älsklingar!

(Hetty och Kerstin, utg:s anm)

I kväll känner jag mig så ensam och vemodig, så jag måste skynda mig att skriva några rader till Er båda - men först och främst till Dig, Hetty min! Det var så rart av Dig att skicka mig ett brev strax efter sedan Zuzu rest - jag behövde det just då så väl. Det är en riktig tröst i min ensamhet att veta att Ni tänker på mig - våra tankar mötas nog ofta. I kväll hoppas jag att Zuzu lyckligt och väl kommer fram till Hamburg. O, vad jag längtar efter att få höra om hennes framkomst! Moster har fått ett kort från Z. i dag, men inte hennes mamma. Men i morgon får jag nog ett telegram. Det blev så tommt, sedan Du rest, men det behöver jag inte tala om. Ditt rum har ej blivit rengjort än - det står precis som Du lämnade det - jag vill knappt gå in dit. Dagen efter din avresa togo moster och mormor mig med till Lidingön. Mamma ville hälsa på Maggie (hon var riktigt hjärtlig, då) och vi skulle bara stanna där ett par tim, men Maggie övertalade oss att stanna kvar och äta middag, så vi kommo ej hem förrän kl. 9. Det var förtjusande att komma från allt sitt jobb en dag. På torsdag skyndade jag mig att stryka och sätta upp salsgardinerna och sedan hämtade jag hit mamma vid 2-tiden och ledsagade henne tillbaka kl. 8. Hon tyckte det var mycket roligt att få komma hit - och är det möjligt, så skall jag göra om det. I går var Gerda som en trasa, var ute och promenerade både på för- och eftermiddagen. På onsdagen var hon 3 tim i Hagaparken. - I dag har jag mest stökat hela dagen med Almas hjälp. Piskat kläder och lagt in formal, men det är inte färdigt än. Om måndag tänker Alma och jag göra rent i gossarnas rum, och sedan kommer väl turen till ditt rum, lilla Zuzu. Tvätten står fortfarande i sina säckar. Jag tror att jag skall låta Gärda resa i början på Juni - få se vad en månads resa kan göra henne. Det är för tråkigt som det nu är. O, vad jag undrar vad Hetty och Hans tyckte om det Du hade med Dig!! Måtte intet kommit på avvägar. Nu är det nästan mörkt. Teet är drucket - Anna och jag ensamma - och vi skildes genast åt märkvärdigt nog. Erik är hos Stenberg.

(resten av brevet fattas)