Stockholm d. 24.11.1919.

Mitt kära lilla barn!

Just nu kom ett brev från Dig till Kerstin, och som jag väntat bra länge på att få svar på mitt brev till Dig blev jag litet avundsjuk. Nog har Du väl fått mitt sista brev? Det är precis 14 dar sedan jag skickade av det. Du har skämt bort oss med att skriva så ofta, så när det dröjer litet längre än vanligt, så gå vi här och voja oss och undra alla tre: far, Zuzu och din alltid så brevhungriga mamma. Först och främst - är Ni friska nu båda två? Hans var ju så förkyld, skrev Du i det förra brevet till Kerstin. Men jag hoppas att jag, när Zuzu kommer hem, får höra att han är frisk igen. Fryser Ni mycket? Har Ni något att äta? Ditt ansikte är som ett streck, det vet jag. Hetty, lilla älskling, om lördag är det ju Er bröllopsdag. Jag skulle vilja skriva något riktigt rart och vackert till Er båda två, men jag kan inte. Jag kan ej önska Er något bättre än det som står i bröllopstelegrammet vi skickade Er. Du skall tro att mina tankar oupphörligt gå tillbaka till dessa dagar för ett år sedan. I morgon reste Du från oss. Jag gråter, men tackar Gud på samma gång för att Du är lycklig. - Några nyheter har jag just ej att tala om. D. 19 var jag hos moster hela dagen. (I fjol var Du med). På f.m. var det naturligtvis ett hejdundrande kafferep och mycket folk. Kl. ½ 6 var det provmiddag. Till den var jag inbjuden av en av flickorna Stensson och så bjöd moster far och Kerstin, Erik och Karin Stensson kommo efter på kvällen. Det var fästligt och trevligt. Moster var så skral att jag måste hjälpa henne vara värdinna för f.m. Hon har varit skral och förkyld rätt länge, är naturligtvis också överansträngd. Tänk att det snart är jul igen! Jag har redan sytt varsin kulörta skjorta åt gossarna och så stickar jag var sitt par strumpor åt dem. Prosaiska, men nyttiga och ingalunda billiga julklappar. Jag skall nog försöka sy ngt åt Zuzu ock. Hon behöver "böxer" förfärligt väl. Z. har väl talat om att far varit och hälsat på Harald och att han nu är vid Sandviks sågverk och bor hos farbror Axels. Det tycker jag är bra lugnt och skönt. - I går var Tora Thunell hos oss på middag, i morgon kväll lär Ingrid L-m vara att förvänta. Annars går allt sin jämna gång. Snart skall jag baka julpepparkakorna. Kerstin är nu i den perioden att hon mår illa bara hon äter litet mer än vanligt. Hon har blivit så mager - och det är så tråkigt. Jag undrar så mycket vad hon har i sin stackars lilla mage. Nervöst(?), månn´tro?

Vi vilja skicka Er mat till jul, vad vill Du hälst att vi skola sända? Hälsa Hans innerligt. Ingen är hemma mer än Erik, men alla hälsa ändå!

Din egen mamma.