Stockholm d. 26. 10. 1920.

Älskade lilla barn!

Jag passar på och skriver ngr rader och skickar med Haralds brev. Tack för Edra brev, skrivna d. 4.10., som kommo igår! Roligt att Ni är friska och trivas någorlunda åtminstone i ert s.k. hem. Vi äro ganska krya, jag trött efter förra veckans högst intensiva arbete: måndag stärkte och drog jag hela tvätten, medan Elsa tvättade innanfönsterna, tisdag manglade vi på morgonen och innan kvällen hade jag så gott som allt instruket (Fotnot 1). Elsa satte in fönster. Onsdag tvättade vi kulörta skjortor och ylle. Torsdag bakades matbröd, vetebröd och skorpor samt sattes in fönster. Fredag gjorde vi storrengöring och satte in fönstrena i sängkammaren. Lördagen vet Du man har nog att göra med det vanliga, men på kvällen var jag faktiskt så trött att jag bokstavligen mådde illa. Vi arbetade så vansinnigt hela veckan för att Anderssonskan inte var hos oss då, men skulle komma igen som igår, vilket hon naturligtvis inte har gjort. Nu ha vi bara serveringsrummet kvar att göra rent, så nu känner jag mig litet lugnare. Till sjukhuset hann jag ej att gå mer än 2 ggr förra veckan, men far hälsade på morbror Kristian flera ggr. - Harald säger att han skrivit om mosters operation. Jag hoppas att han ej skämtat alltför mycket om den. Tänk Dig att gallblåsan och hela levern blevo inflammerade tack vare tyfusbakterierna. Operationen (en av de svåraste som kan göras) var livsfarlig och hade den ej gjorts i rättan tid hade hon dött av blodförgiftning. Operation gjordes natten till d. 17 Okt. Elin Carlsson och jag foro till lazarettet och voro hos K. under operation. Du skall tro att det var ångestfulla timmar! Emellertid tycks nu det värsta vara över. Förra veckan var moster så dålig: febern steg och sjönk om vartannat, men nu är det bättre. Jag har varit hos henne i dag 2 tim. Hon är till den grad avtärd. Far fick se henne i går kväll och han blev alldeles bestört. Och vad hon har lidit och lider av sitt sår! Och så har hon efter operation fått hela munnen och svalget fullt av blåsor och sår, som pinar henne outsägligt. Det är så synd om henne. Morbror K. får komma hem om fredag - när moster kan komma ur sängen vet man ej. Har jag skrivit att hon blev glad över ditt brev? Tänk att Ni ännu ej vet att Harald fortfarande är hemma. Inackord. är rar, det vet Du säkert nu. I kväll sitter Zuzu på kontoret, Erik är ute och går. Harald prässar sina byxor och far har gått till hyresnämden. Nu skall jag inte skriva mer. Mormor är f.n. i Uppsala, hon har ännu ej kunnat få se moster. Hälsa Hans mycket. Gud skydde Er båda! Skriv snart till din längtande

mamma.

Fotnot 1: Du förstår hur jag gnodde!

================================

Måndag morgon

Älskling!

I går kväll kl. 11 fingo vi från Kommendörsg. höra att telegram kommit med underrättelse om att Er lille gosse kommit. Vi är så glada så glada, så det kan Ni aldrig tro! Hur månne den lilles mamma mår och hur mycket vägde babyn och hur känner Hans det? Måtte nu allt vara bra i fortsättningen. Hur vi längtar efter att få höra mer!!

Din glada och tacksamma mamma.

Hälsningar i massa.