Stockholm d. 24 Nov. 1921

Lilla kära barnet mitt!

I dag fick jag ditt brev av d. 9 Nov. och i går kom släktbrevet av d. 6. - tack för dem båda och tack särskilt för att jag fick några rader för mig själv. Du skall tro jag blef glad över det, men minsann jag begriper att det inte kan bli så ofta. Du kan inte ana, vilken intensiv längtan, som grep mig att kunna få helt oförmodat träda in i ditt rum och överraska Dig, när Du beskrev hur Du i din ensamhet "gick rond" genom dina trevliga rum. Den som kunde få göra det! Orsaken till att jag kom att skriva svar så här med detsamma är att mitt hjärta rördes vid tanken på din 11 timmars ensamhet och din glädje, när Du finner ett svenskt brev i brevlådan. Ledsamt att huset Ni bor i tycks vara ett korthus - måtte vintern ej bli sträng. Det är så roligt höra att pysen är så snäll och duktig. Nu kan han gärna sova över ett mål mat på natten. Jag skickar ett par små julklappar till honom, men har egentligen ingen aning om huruvida de komma att passa, men jag hoppas det bästa. Vi må någorlunda d.v.s. far är fortfarande förkyld och ej vidare kry, Zuzu och Erik äro nu tämligen återställda från sina resp. förkylningar. Jag sover dåligt om nätterna i natt inte förrän efter ½ 4 - kl. 7 och då vet Du att det ej är mycket med mig på dagen. Som väl är har jag nyligen fått luminal av dokt. Ullman, men jag måste ju använda det mycket sparsamt för att ej bli beroende av det. - I Lördags firades Elisabeth. Det var en svår och tröttsam dag för stackars moster. Jag var hos henne hela dagen och Kerstin kom kl. 4 och var kvar till kl. 7 då hon gick hem och tog emot Ville. Far gick inte alls dit, han var trött och ruskig på kvällen. Jag tycker att han gärna kunde ha blivit bjuden på middag såväl som vi och flera andra. Som vanligt mycket folk och mycket blommor. Dyrbara sådana från kusinerna. Moster var dödstrött när allt var över. Vi är inte alls mycket tillsammans nu för tiden, det kan gå flere dar utan att vi tala vid varandra i telefon. Hon har så mycket om sig, och behöver mig ej som förr. Det är för resten mycket hälsosamt för mitt arbete och min tid. - Jag vet inte om Du hör att Elna legat 10 veckor på Sabbatsberg och blivit opererad för flere tumörer på tarmen. Det har varit bra synd om henne. Nu känner hon sig emellertid så kry och skulle just lämna sjukhuset idag. Jag tror det var ett tarmsår ock som skulle läkas. Almas dagar äro nog räknade, tänker jag, och hur väl vore det ej för henne om hon fick dö. Tänk att det är julafton om en månad! Zuzus gardiner äro tvättade och hänger på vinden. Inga andra gardiner tvätta vi nu - det är svårt med plats att hänga och få torrt. Tack för att jag får begagna örngåtten - de där 2, som jag hade då Ni voro i Tyskland - då hade jag ock två kökshanddukar av dina. Får jag begagna dem också? Jag har samvetsgrannt lagt ner allt i puffen, men i nödens stund är det bra att veta att jag får använda det. Zuzu har gått på madrigalen nu kl. 1/2 8 e.m. Erik pluggar och far har gått ut på en promenad. Det goda humöret tycks vara slut. Jag hoppas att det kommer igen till jul. Ännu vet vi ej hur lång permission Harald får, men det tros där uppe 10 dar. Här ha vi nu dimmigt och mörkt fasligt (Fotnot 1) och blött, och det är ju skönt. Några kol ha vi ännu ej sett till, så det är ingen överflödig värme i salen och tamburen. Vet Du jag har just i kväll fått en duk färdig som jag skall skicka morbror Hugo till födelsedagen d. 12 Dec. Jag har tänkt att han skall ha den på bordet i biblioteket - den är enkel men hemtrevlig med glada färger, och han behöver så väl något att lägga på sina bord. - Morbror Gottfried lär nu mest hålla till på Ekebyholm därtill nödd och tvungen tänker jag. Han lär inte äga ett smul av Ekebyholm vare sig yttre eller inre inventarier. Banken har tagit allt och han får sköta det utan lön. Alla de fina möblerna äro märkta och han lär nu skall flytta ner i flygeln - för att det skall bli mindre kostsamt. Bankerna lära ej vilja sätta honom i konkurs, därför att det skulle bli stor skandal, då de släppt ut så mycket pengar på en hand utan att ha tillräcklig säkerhet. Så lär vara förhållandet. Stackars Gottfried! Men om det bleve en bra karl av honom efter detta, så vore det ingenting att sörja över utom vad Maggie och barnen beträffar. Hur det skall bli för dem kan jag inte förstå. De se ytterst litet av G. nu. Hur är det med Hans´ rygg. Är Er gosse döpt? Gustav Adolfsdagen åhörde far och jag en liturgisk gudstjänst i Ad. Fr. kyrka. Mycket högtidligt och vackert.

Nu, farväl älskling, Hälsa dina båda kära från mamma.

Fotnot 1: jag är litet yr i mössan i kväll. Förlåt allt slarv!

Tanterna Anstrin hälsa Dig mycket - likaså Anna Boklund m. fl.