Stockholm 10 Dec. 1918.

Kära barnungar!

Jag hade tänkt skrifva i Söndags - åtminstone några rader - för att uttrycka min glädje öfver att allt gått Eder så väl att börja med, sedan jag vinkade farväl åt Hetty å Köbhvns banegård, men jag sof på e.m. i st.f. på natten förut.

Så kom ditt bref igår, Hasse, och gladde oss ännu mera än det första på sätt och vis. Det var nemligen så rörande roligt att läsa om huru firade Ni, eller rättare väl du Hasse, blifvit af vänner, kamrater och underordnade på Eder bröllopsdag i det främmande landet och vid Eder hemkomst till det nya, lilla egna hemmet därborta.

Ännu mera glädjande var kanske underrättelsen att möblerna redan hunnit fram till Bergedorf. Det var både lyckligt och oväntadt hastigt. Vi hoppas nu snart få höra att möbler m.m. också voro hela och oskadade och att intet fattades i det som Hetty med så oändligt stort besvär och bekymmer hade lyckats lotsa genom kommissioner, tull, byråar och myndigheter af mångfaldigt slag.

Så vidt vi kunnat döma af hennes bref från den 30/11 fick hon med sig sin koffert och sin förning från Danmark utan några äfventyr och malörer och då var hon ju rätt väl ekiperad för att vara i dessa bristens tider.

Ej heller synes det gå någon nöd på Er att börja med och det gläder oss storligen. Ni kunna förstå att vi med största intresse följa händelsernas gång därute och glädja oss öfver att relativt lugn råder, fast telegrammens innehåll ju är rätt så växlande.

I förrgår t.ex. berättades att Tyskland skulle göra statsbankrutt, igår att inga främlingar finge komma in, hvarför passbestämmelserna skulle skärpas; idag - den 12 - omtalas att pastor Sebardt fått regeringens löfte om 16 tons proviant åt svenskar i Berlin och 10 ton till Hamburg - hälften salt sill - och då få Ni två hålla Er framme också. Äfven säges att licenser å lifsmedel åter skulle profvas av regeringen om ett par veckor och då gäller det att hålla sig framme om det blir sant. Det vore en treflig nyårsgåfva!

Här är för öfrigt svårt nog med födoämnen. Den utlofvade ransonen af ½ kg potatis per näsa tyckes bli reducerad till 1/3 kg trots att vi redan fått 300,000 tunnor från Danmark. Hemma lida vi gudskelof ingen brist, om vi bara kunde rätta mun efter matsäck.

Det står idag att brödsäd ej finns hos Er därute längre än till 7 Febr. Är det sant? Hvar har hela skörden tagit vägen? Hvem skall skaffa mat åt 70 milj. människor för att ej tala om Österrike till 1919 års skörd och hvar skall den tagas?

Hur skall det gå för främlingar därute, om föda ej kan skaffas åt landets egna barn? Man blir lite ängslig då man läser sådana officiella telegram i en så allvarlig tidn. som Sthms Dagblad.

À propos, hvilken tidn. har du härifrån? Nästa år kan man få Vecko Journalens praktupplaga med St. Dagblads Söndagsnummer, om man så vill. Ifall vi prenumerera på den ska´ vi sända Er i Xband de där båda, om du vill.

Här är det f.t. efter snart 3 mån. regn o. rusk 5 grader kallt och en liten smula snö på gatorna. Har haft bref från Harald idag - han undrar så hur det är med Hetty, vigseln m.m. Skall sända honom ditt bref så att han ej känner sig så ensam och borta från allt i skogen. Ni båda kan ju ej hinna skrifva till alla. Harald hoppas kunna komma hem 21 ds och ha en gran med sig.

Hur har Ni det med värme? Vi ha idag fått in 6 kbm björk - alved gudskelof - men dyr! 26 kr. pr kbm. Du skall tro det är dyrt att lefva här - 300 % dyrare än 1914 och nationalekonomerna tro att vi skola gå upp till 400 %, innan kurvan går nedåt igen.

Vi önska vi kunde sända Er båda en julklapp - men hvad får man skicka och hur kommer det fram? Blir det ingenting så beror det ej på bistande omtanke eller vilja. Fast posten är oberäknelig så kommer det nog bref från oss till Julafton eller någon dag förr eller senare. Till dess frid, hälsa och glädje kära båda barn och au revoir.

Din tillgifne farbror Olle.