(På Grönning-brevpapper)

9 Aug. 1919.

Käraste lilla Hetty!

Det var en riktig högtid att få brev från dig. Tack skall du ha. Hälsningar och en liten inblick i ditt hvardagslif och förhållandena därute fick jag af Kerstin, som stannade till Lördag kvällen. Jag tog mig ledigt de 2 darna, de första timmar jag haft ledigt här, och var med K. bra mycket. Hon bodde på hotell; hos Gr. var systern gäst. Bra mycken tid gick med spring om Ks koffert, som troddes vara stulen, men efter mycket telegraferande till Warnemünde o. Gedser fanns o. kom hit på söndagen samt skickades vidare af mig i måndags.

Kerstin hade allt magrat betydligt, men såg frisk och duktig ut.

Du kan tro att jag blev glad, då jag hörde beslutet att lämna Bergsdorf och att vi skulle få ha Er hemma ett par veckor före afresa till U.S.A. Icke bara derför att det icke är någon framtid i Tyskland eller ingenting att förtjäna med dess valutavärden utan framför allt emedan jag är rädd om din och Hasses hälsa och fruktar att den kan bli för alltid undergräfd genom undernäring. Hasses reumatiska ryggvärk beror säkerligen ocskå på det hårda klimatet och ju längre det får verka på ett ondt af sådan art desto större är risken för ett permanent lidande.

De 2 sista åren har jag varit alldeles fri från reumatism hemma och jag har aldrig lidit deraf under den varma årstiden. Så kommer jag hit ner och får ett svårt, långvarigt anfall under den stekande värme vi hade upp till midsommar tack vare blåst och fuktig luft. Ryska bad och medicin hjälpte ej och det höll i sig natt och dag. Nu är det bättre tack vare flitig kammargymnastik och kalla bad, ty jag blef desperat och började bada 24 Juli och har sedan hållit på i alla väder. Men bra blir jag ej härnere.

Din beskrifning af Eder trädgård är en glädje att läsa. Du får nog ett litet bra vinterförråd och det är ju skönt i dessa dyrtider. Det skall väl också lätta med tillgången på fettämnen, socker, kött o. fisk m.m. fast priserna säkerligen hos Er som hos oss bli höga. De gå stadigt uppåt här trots riklig tillgång och så snart en vara blir fri, så stiger priset och så blir det nog hemma också.

Du bör bli ett riktigt orakel beträffande matlagning. Du var ganska slängd i svensk kokkonst och har enl. Kerstins beskrifning excellerat i kristidsmatsedlar a l´Allemagne. Kommer du sen till U.S.A. och får studera deras helt olika lefnadsstandard, så kan du nog sedan utge en ny och förbättrad upplaga af moster Lisas kokbok på kosmopolitisk basis.

Ja, jag har ökat några kilo tack vare god tillgång på fett, mjölk o. hafregryn, och för öfrigt skött mig så godt jag kunnat. Jag bor ju på kontoret - det ena rummet är möbleradt till hälften som herrum - och som där skall städas kl. 8 för att vara klart till 9 får jag gå upp vid 7 tiden och går ca 45 min. i Fredriksbergs Have en tur tills theet är färdigt 8.30. Kl. 11.30 ha vi frukost och arbeta sen till 5.30 då vi äta middag. Sen går jag och badar 7-8 och får läsa lite, skrifva bref m.m. på kvällen. Jag har ju en hel del privatkorrespondens med kontoret i Stkhm som du kan förstå och diverse annat som ej rör affärerna här.

Dessa äro rätt bra, fast tiderna äro krångliga. Svårt att få varor hit, svårt att få dem fram på järnvägar o. båtar och allra svårast att få dem lossade. Strejker och brist på utrymme. Gummi till bilar är en af våra huvudartiklar och vi ha tjänat rätt bra på sådana. Men nu ha vi ett par månader ej kunnat få vårt behof alls. Hade kunnat sälja en mängd, om vi bara kunde få fram dem. Det är likadant för alla andra i branschen. Ramar gå rätt bra i Norge, men synas vara omöjliga i Sverige. Export af sådane till England o. U.S.A. har jag nu arbetat på att få igång ½ år, men förgäfves. Inga lyxvaror få importeras än. Inte ens profver får man sända ut utan licens.

Trävaror till skeppsvarf ha vi haft tur med och sålt en del med god avance för leverans nu och under vintern. Men omkostnaderna äro stora - allt för stora. Pengarne rinna genom Gs fingrar. Han kan inte beräkna och vill inte spara. Det värsta är dock, att han är så rå och grof att arbeta tillsammans med. Polityren sitter bara utanpå. Lika hygglig, artig och älskvärd han kan vara i sitt hem, borta och mot främmande lika hänsynslös, rå och otreflig är han på kontoret, mot biträden och dem han vågar sig på. Och så är det danskens eviga gnat, hat och skällande på allt och alla svenskar, som är svårt att smälta och så mycket mer oberättigat, som han i 25 år tjänat pengar på, njutit godt af och lurat Sverige o. svenskar. - Det är inte trefligt till hvardagsmat.

Den del af arbetet som faller på min lott, det svenska och för exporten kan jag lika bra göra hemma och bättre i så måtto att jag här får skrifva allt för hand till stort men för mina ögon, då jag på Yost kunde diktera o. få maskinutskrifvet samt hinna med mera, så att jag ämnar resa hem i slutet af Aug. då Gr. kommer tillbaka från sin idag anträdda resa till Varberg. Jag tror det skall betala sig bättre, ty nu går 1/3 af bruttoinkomsten på Yost till hr Roos, som sköter affären, samt inkomster för alla öfversättningar till andra, då han icke är språkkunnig. När man då medräknar hvad det kostar att lefva här, så blir behållningen ej stor.

Hur det skall bli 1920 med affären här vet jag ej. Vi få se hvad bokslutet säger. Det skulle nog ha blifvit rätt bra, om ej G. startat med en affär på 100 Tons salt från Tyskland - emot min min önskan och mitt råd - som han köpte för 12000 kr. Så blef det fritt, fick magasineras och sedan säljas med en förlust af 5000 kr. och sista hälften af partiet måste han byta bort mot en gammal lastbil, som såldes till en åkare på afbetalning och inte blir slutbetald i år. G. har sagt att han vill, om han kan, taga den förlusten ensam, hvilket vore rätt, då han och icke firman köpte saltet i Nov. - 2 mån. innan vi började. Men han har ju ingenting att betala med, om han också ville och får aldrig något heller, ty det går fortare än det kommer. Förlusten har nog tagits igen på trävaror, men den reela vinsten blir i alla fall 5000 kr. mindre. Och vårt kontrakt; som han i alla fall ej alls efterlefver, förbjuder absolut alla spekulationsaffärer. Jag sade därför också upp det i god tid och om det kommer att fortsättas 1920 beror på årets resultat och ev. säkerhet.

De här detaljerna talar jag bara om för dig, som förstår sådana saker. Du kan förstå, att jag varit orolig och att det är allt annat än trefligt här.

Emellertid är ramaffären en god och säker affär och jag har fått el. skaffat export- och hemmaförbindelser i den branschen, som skola bli bra och dem ämnar jag odla med eller utan G. och göra något af. Det torde nog hända att när Hasse o. du kommer till U.S.A. jag hälsar på Er där en vacker dag, ty där är mkt att göra därute i den varan. Jag har ett par förbindelser nu i New York, som bara vänta på ”free trade”.

Det är lördag o. har varit ovanligt lugnt på e.m. Folk slutar ju kl. 1-2 här på lördagarne så jag har haft tid med ett långt bref. Nu önskar jag dig godt bergningsväder för din skörd och god hälsa åt dig o. Hasse samt godt kurage, ty det behöfs i lifvet. Tänk att du inte kunde komma hem i Okt. som jag gladde mig åt! Hjärtligaste häslningar till Hasse!

Din tillgifne far.