Götgatan 105 III Stockholm d. 19 Mars 1925.

Käraste lilla Hetty!

Jag har en längre tid känt behov av att sända dig och de dina några rader, men tiden och förmågan ha inte räckt till såsom jag önskat. Bokslutet, allt jobb med deklarationer och uppgifter för 42 anställda ha legat efter i Jan. och hela Febr från bittida till sent.

Det är mer att göra än man föreställt sig, men det blev klart i rätt tid. Under Febr. hade jag ganska ont i mina ögon, som värkte natt och dag så att jag äntligen beslöt mig för att gå till läkare. Jag drog mig därför rätt länge, rädd att han skulle förbjuda mig arbete och med tanke på att min far blev blind under sina sista levnadsår, när han passerat de 70 åren.

Jag anmälde mig således 2/3 hos Axels ögonläkare, dr Forsmark, och fick tid bestämd till d. 7 kl. 3.20 e.m. Han undersökte ögonen noga, men kunde gudskelov konstatera att det icke fanns spår till sjukdom. Värken kom av överansträngning - vid min ålder bör man ha glasögon för "närarbete" och andra ute för "avstånds-bruk". Dessutom voro mina - desamma som jag fick i julklapp av dig för många år sen - plus 3, men provningarne visade att jag nu behöver plus 5 för läsning och skrivning samt plus 2.5 på gatan för att se på avstånd. Så nu använder jag glasögon med stänger inne och pincenez ute - allt med gott resultat både för ögonen och mitt arbete samt förmåga att känna igen folk och se på avstånd, vilket en tid var rätt suddigt. Du kan tro jag är glad!

Däremot är jag inte så glad åt affärerna! Den 18 Febr. hade vi premiärer å båda teatrarne med 2 bra pjäser. T.o.m. Sv. Dagbl. var nådigt, som du kan se av bifogade recensioner, klippta för din räkning, och i övrigt hade vi en lika fin press, men folket kom ej på sitt vanliga sätt. Konkurrensen med 7 andra revyer har varit svår, och nästan alla går det dåligt för, tack vare allmän penningknapphet. Under de sista 3 veckorna har lockouten kastat sin skugga framför sig, och de sista dagarne ha vi befarat storstrejk, i vilket fall vi fått stänga. Det blev ju avslaget, men det är klart att ställningen försämras betydligt. Ranft kunde ej betala lönerna d. 16 ds. Det kunde ju jag göra men nödgades för att fylla de nödiga 5000 kr. anlita besparingar i banken för 1500 kr. Jag hade gott hopp om att ha 20,000 där i slutet av Mars, men har nu bara 14,000 kr. och dåliga utsikter att öka dem, då man tror att lockouten blir långvarig. Jag tror emellertid att vi skola klara oss, men överskottet går nog åt.

Det gäller att ej tappa modet utan planera för framtiden så gott man kan.

Jag skall hälsa dig o. Er alla från syskonen, som voro med mig på Pallas igårkväll o. hade mycket roligt - de ha sett båda pjäserna o. tycka de äro mkt roliga.

Jag har just talat med Kerstin, som använt sin fridag hos moster Lisa med att handla i sällskap med sin svärmor in spe. De ha köpt ett dräkttyg, brunt med foder hos Södermans, ett blustyg o. sommarklädning på Brunebergsmagasinet, ett par skor m.m. som hon väl närmare kommer att själv omtala, liksom hyrandet av lägenhet i Enskede som tycks vara nätt och bekväm. K. tycks reda sig bra hos moster och är intresserad. Vi voro på middag hos Lisa i söndags tillsamman med moster Sofia, Torsten o. Ragnhild samt Maggie med alla sina barn utom Lars Henrik, som ligger i Eksjö o. militäriserar. Erik hade tyvärr söndagsvakt, så han fick ej vara med. Bolshevikerna ha ju skrävlat om storstrejk o. resolution, så att studentkompanierna höllos i kasern!

Jag var riktigt ängslig för Erik i Sollefteå! Scharlakansfeber gick, så de voro internerade däruppe, men han slapp undan med en förkylning, så att han kunde deltaga i skidlöpningarne och tyckte det var härligt. Harald är så glad att ha kommit in på Skogis, intresserad och flitig och blir nog en duktig forstmästare. Det kostar en hel del, men det går väl över. Han tycks ha sympati bland kanraterna, är ordf. och kassör för sin årgång och den förmedlande länken mellan kåren och rektor samt lärare. Det är ju roligt!

Själv har jag det inte så trevligt som jag kunde önska. Min värdinna tyckte det var för besvärligt med inackordering o. ej lönade sig; hon ville ha 175 kr. för 2 tarvliga mål per dag o. ett på söndagar eller, då herr Ray skulle flytta 16 ds, helst slippa från maten samt erbjöd mig att hyra rummet för 75 kr pr mån.

Då det är besvärligt att flytta och läget bra för kontoret, beslöt jag att stanna här tillsvidare och äta var jag kunde. Efter en del försök på olika ställen har jag nu hittat på "Blå Tuppen" f.d. källaren Vega, i hörnet av Göt- och St. Paulsgatorna. Det är ca 20 minuters väg från min bostad o. 10 min. från kontoret, vilket tvingar mig att gå lite. Där äter jag frukost kl.10 och middag kl. 5. Maten är bra, t.o.m. mycket bra, och priset för abonnenter hyggligt.

Jag skulle hälst ha ätit där gossarne gå o. Kerstin på sina lediga dagar, men det är ju i andra ändan av sta´n, tar en timme tur o. retur på spårvagn och blir så mycket dyrare samt mödosammare, och jag behöver vila, när jag kan få. Min hälsa är god, men benet är besvärligt o. värker, när jag blir trött.

Då säsongen är slut och bolagsstämma hållits i medio av Maj eller därvidlag, skall jag väl söka komma till landet, kanske till Imminks, om de ha plats för en tid, och senare på sommaren till någon badort för massage m.m. vartill jag nu icke har tid.

Dessförinnan skall ju Kerstin ha bröllop, hur det nu kan ordnas. Jag önskar du vore hemma både för dagens skull och för att hjälpa oss i råd och dåd. Men du har nu annat att göra och de dina, som behöva dig, och det är ju gott. Jag hörde av K. att Hasses station skulle vara färdig vid denna tid ungefär, och jag hoppas, att den lyckats för honom, så att det snart kan bli avgjort, var Ni sedan skola hamna, här eller fortfarande i främmande land. Rotterdam måtte, efter Ks beskrivningar av stad, land, klimat och folk samt deras seder o. bruk inte vara något paradis, och det vore verkligen synd om Hasse, ifall han skulle nödgas bo där ensam för någon längre tid.

Jag fick till min födelsedag ett brev från kusin Betty, som du bör få läsa, och som du sedan kan returnera, när det passar. Jag har visst inte tackat Hasse och dig för den trevliga rökrocken, som Ni förärade mig, och som du tillika med de övriga presenterna, hoppas jag, skall få se någon gång framdeles. Jag skulle fasligt gerna vilja se dig, Hasse, Palle och Karin snart! Men det är inte gott att veta när eller var!

Någon tid måste jag, efter Ks bröllop och sedan jag hjälpt gossarne till ny bostad, ty de vilja ej stanna i Uplandsgat. 22, som också är onödigt dyrt för dem för att icke tala om otrevnad m.m. i den gamla kåken, tillbringa i Danmark eller nära för att få någon reda med Grönning och hans affärer nu och framdeles. Han tiger och struntar i allt, betalar inte ens ett öre i räntor trots alla utfästelser, men har råd att bo i en modern våning om 6 rum, badrum m.m. och ha jungfru åt sig, Anna o. Emmy, som sedan ½ år är hemma med en liten dotter. Det får lov att bli någon sorts uppgörelse och reda i saken, fast föga är att vänta av honom.

Hälsa nu Palle, att moster talat mycket om honom o. att han ej glömmer morfar. Mina hjärtligaste hälsningar till Hasse och Dig, kära barn!

Din tillgivne far.