Stockholm d. 8 Dec. 1918.

Älskade barnet mitt!

Tänk att jag nu skall skriva mitt första brev till Dig. Jag har ej kunnat skriva förr, och jag vet ej, om det kommer att gå nu heller. Tack för brevet, som kom i fredags, sådeles 7 dar på väg. Jag är så innerligt glad och tacksam över att resan gick så bra, och hur glad blev jag ej, då jag genom faster fick höra att Hans och Du mötts i W-e. Och nu har bröllopet stått. Gud välsigne Er och låte sitt ansikte lysa över Er båda alltid - det är min önskan och bön. Vad skall jag nu tala om? Hur outsägligt tomt och ödsligt jag tycker det är efter Dig, och hur jag tänker på Dig jämt och ständigt ute och inne och hur ert stora rum nu förefaller mig som en öken och mycket mer i samma stil kunde vara frestande nog att skriva. Men jag skall ej säga mer om den saken - åtminstone inte mycket mer - för jag vill ej göra Dig ledsen, och jag hoppas och tror att Du är riktigt lycklig och glad liksom din Hans, som Du skall ge en riktig omfamning från mig.

Här går allt sin jämna gång. Förra veckan var Kerstin på kontoret hela dagarna ända till kl. 11 varenda kväll utom i går. Då förstår Du nog att jag tycker det varit trist mer än vanligt. I dag är Kerstin på en utfärd med herr T. och Inga D. De foro i morse 7.20 och komma igen kl. 11. Målet för resan är - Trosa. Hon får själv berätta. Jag hoppas hon får roligt, hon gladde sig ofantligt åt färden. Moster är tämligen god på mig åtminstone - Kerstins namn har hon ännu ej nämnt. Jag fick sirap och grädde av henne förra veckan, så jag har nu bakat julpepparkakorna och kryddskorpor. Förstår Du hur det skall kännas för mig, att ej ha Dig som smakar av det. Mitt lilla älskade hjärta! Om jag ändå kunde få skicka Er en smula, så skulle det ändå vara en tröst. Lutfisk har jag lagt i blöt. Jag tänkte först ej köpa ngn, ty den är så dyr, men så tänkte jag på, att det ju är jul blott en gång om året, och alla tycka vi ju om den.

Ingegerd har varit mycket betänkt på att ej komma tillbaks hit, ty alla tycka att hon betalar "ett ovanligt högt innackorderingspris", men om jag vill slå av priset till 215 kr. i månaden med avdrag för resorna till Nisse och för övrigt på samma villkor som förr, så skall hon komma. Jag skrev tillbaka, att jag gärna är med på att ta 215, om hon är nöjd med det. "Du förstår", skrev jag, "att det är obehagligt för mig om jag ständigt och jämt skall tro, att Du tycker att Du betalar för mycket." Detta har jag ännu ej fått svar på. - Från Harald har jag haft ett rart tröstebrev ävensom från mormor och morbror Karl. Erik är på kvällarna mitt sällskap med sina lexor. Han sitter bredvid mig nu och hälsar Dig gränslöst mycket. Jag var nere hos din stugkuska i går. Då berättade jag om Dig, hon var så intresserad och bad om sin hälsning till "unga frun". Gerda anförtrodde mig häromdagen att hon tyckte det var så tomt efter Dig. Vi längta naturligtvis mycket att få höra mer om Er. Hur allt förefaller Dig i hemmet Bahnstrasse 5. Hur är det med den rökta skinkan och den andra livensmaten?

Fick Du alla godsakerna med Dig till H. Det hade väl varit förtjusande! Lev så väl, min älskling och skriv snart. Jag kan inte ens glädja mig åt julen, men jag skall försöka.

Din mamma.

Utg. anm: Familjen bodde på Holländargatan 20, Adolf Fredriks församling.