Stockholm d. 22 April 1919.

Älskade lilla barnet mitt!

Hjärtevarmt tack för dina kära brev! Du kan ej tro, hur glad jag blir för vart brev jag får, och hur rar jag tycker Du är, som skriver så ofta. Du får minsann ej så ofta brev hemifrån. Jag tyckte det var riktigt bedrövligt att jag ej hann skriva några rader till påsk, det gjorde så ont i mig - men Du vet, hur det är till helger och till nu, när Gerda är dålig, något bättre är hon väl åtminstone i bland, men samma arbetsförmåga som förr, har hon ej. Jag känner mig f.n. väldigt trött och överansträngd - måtte jag få hämta mig litet, innan den stora vårrengöringen skall gå av stapeln. Nu skall jag tala om, hur vi haft det i påsk. Långfredagen voro vi allesammans i kyrkan på f.m. och hemma på e.m. Påskafton voro vi hos Sundstrands fr. kl. 4-11 e.m. tillsammans med "Sundstränderna", Maggie (och de 2 minsta barnen, de övriga voro på E-m) Anna Boklund, Elin Karlsson och den förtjusande Alma Falén, som kom litet senare. Vi hade inte så värst roligt - Du vet hur det brukade vara i det sällskapet. Jag var för övrigt så trött den dagen, så att jag måste lägga mig och vila en stund på mosters säng. Mycket och god mat naturligtvis! Kerstin och Harald sjöngo duetter och Erik ackompagnerade - det väckte livligt bifall, och var det roligaste på hela afton. Påskdagens e.m. hade vi kafferep för faster Maja, Elna, Axel och Anna. Jag hade sagt på förhand att de ej skulle få ngn kväll, men som de tycktes trivas bra och ej gjorde min av att bryta upp, fast kl. närmade sig 10, så måste Zuzu och jag i all hast sätta fram en smörgås och koka thé. Det var ju för resten bara roligt att få ha faster kvar, och ungdomarna spelade "up jenkis" (?) och hade riktigt muntert. Det är så bra att de nu varit hos oss. - Annandagen hade vi bjudning: kaffe och supé (enkel förstås). Närvarande voro: Sundstrands, Maggie, Nisse och Malin, Ville och Inga L-m. Jag tror det var riktigt lyckat - stämningen var glad, det gjordes både musik och lekar. Ingen annan hjälp har jag än Alma, som hjälpte oss att diska - men Inga, som är så oändligt hjälpsam, gjorde minsann nytta för sig. Hedbergs hade vi ock bjudit men de voro, ledsamt nog, förhindrade. Du förstår av detta att det ej varit någon vila för mig i påsk, och att Gerda och jag måste baka ganska ansenliga mängder av åtskilliga slag för att det skulle räcka alla helgdagarna. Men det har ju gått - och nu behöva vi ej ha ngn bjudning på bra länge - och det är skönt. Allt är ännu mycket dyrt - men det finns ju att köpa. Mjölken kostar nu 65 öre ltr, och tunn usel grädde 2.25 ltr. Apelsiner bjödo vi på, de har funnits länge nu, men kosta 3,50-4 kr. dussinet. Pengar förslå ej ngt nu för tiden. - Genom Kerstin har Du hört om vår nya inackordering - det är fortfarande så bra, och jag tror att hon tycker bra om oss allesammans. Mer än skönt att åtminstone ha dessa pengar för hushållet i sommar! Blott 3 veckors semester får hon. Hela påskhelgen har hon varit hos sin mor i Södertälje. - Harald kom hem torsdag kväll och hade med sig 1 ½ kilo smör, 2 kilo ägg (à 3.50 kilo - det var billigt) och 6 ltr mjölk. I morgon e.m. reser han igen. Hur länge han blir i Ubby, vet han ej än. F.n. är skogvaktaren sjuk, så han sköter hans plats. - Jerker får äta sig mätt jämt nu för tiden. - Kära Du, vi få äta så mycket bröd vi vilja nu - åtminstone groft, och som nu också Gärda har fått vetekort, och vi dessutom ibland få en extra tilldelning av vetemjöl, så kunna vi bestå oss med rätt mycket vetebröd också. Du skall tro att jag bakade fina vete- och saffanskransar till påsk! Ja, det går ingen nöd på oss - man tycker bara att man har det alldeles för gott, när man tänker på alla stackars hungriga och svältande människor i Tyskland och annorstädes. Och tänk på kolbristen, som Du skriver om! Och hur länge skall det få vara lugnt i Bergedorf?? - Tack käraste Du och Hans för fotografierna! Du kan ej tro hur noga vi (särskilt Zuzu och jag) studerat dem. Bilden av Dig är helt enkelt förtjusande. Så duktig och glad Du ser ut och ej alls mager! Och så roligt att få en liten idé om, hur Ni har det i ert hem! Du står och ler emot mig just nu på skrivbordet. Vi ha satt Dig inom glas och ram och oupphörligt går jag och tar mig en titt på Dig. - Vad tycker Du väl om Kerstin och T. och kontoret i allmänhet? Det är en så bedrövlig historia som det kan vara och så gränslöst synd om K. Du kan ej föreställa Dig, hur jag lidit och lider med henne. Tänk, hur man kan bedra sig på en människa. Han beter sig ju så lumpet och tarvligt, så det är ju ingen måtta på det. Stackars lilla Zuzu, som skulle få gå igenom något så gräsligt. Sårad egenkärlek och fåfänga tror jag är grunden till hans hat och förtal. Och Inga D. är säkert ej renhårig. Kerstin har nog mycket att skriva om till Dig nu igen. Hon har sagt upp sin plats; när hon skall lämna den, vet man ej än. Du förstår nog att hon hyste varma känslor för T. och att hon därför lidit så mycket. Hade hon ej varit frisk och kry nu hade hon blivit alldeles nerbruten. 4 dar har K. varit ledig - banken var nämligen stängd påskafton - men i morse tyckte hon det var så pinsamt att gå dit. För varje dag tänker hon: jag undrar vad jag får gå igenom för rysligheter i dag. Hon som förr gick till kontoret med sådan lust och glädje. Men allt har ju en övergång, Gud vare lov. Det bästa för K. vore att komma bort från St-m en tid. Nu skall jag väl sluta. Det var så roligt att få prata med Dig en stund. Jag är alldeles ensam och ostörd. Mormor kommer troligen upp t. Sthlm denna vecka. Morbr. Karl har lunginflammation, men är bättre. Jag har varit så ängslig för honom. Moster och morbror hälsa Er båda mycket!

Farväl, barnet mitt. Skriv snart igen. Ni är spänstiga Du och Hans. Vad det skall bli roligt att få höra om Er påskutflykt! Alla hälsa Er förstås oändligt. Men mest hälsas Du och din Hans av

din egen mamma.

Trött är jag, men frisk - och det är huvudsaken.