Skattkärr d. 25 Juli 1919.

(Skattkärr ligger en mil öster om Karlstad, utg. anm.)

Kära barnet mitt!

Tack för två brev, som jag fått från Dig - det sista i går. Det är så roligt att få höra av Er, men Du kan ej föreställa Dig, hur jag längtar ibland att få vara med Er. - Tänk så mycket främmande Ni har - att Du kan få maten att räcka till. Tycker Du inte att det blir bra jobbigt ibland? Tänk att Zuzu är så duktig! Tänker hon komma hem snart? D. 1 Aug. kl. 10 f.m. reser jag härifrån och blir då fullkomligt ensam, till dess Kerstin kommer. Gärda kan jag ej få med mig. Jag har sökt upp henne - och hon såg så klen ut. Vi kommo överens om att hon skall komma ut hit i början av nästa vecka och riktigt känna efter om hon tror sig om att kunna resa med. Men att dömma efter hur hon såg ut, då vi träffades är jag alldeles säker på att jag får fara ensam hem. Och det är tröstlöst tycker jag - det är så mycket att göra, när jag kommer hem och så gränslöst svårt att få jungfrur. Och vilka löner sedan! 60 à 70 kr i månaden är nu det vanliga. Ja, jag undrar mycket, hur det skall ordna sig för mig. Jag hoppas att Kerstin reser hem i början av Aug. åtminstone - jag längtar väldigt efter henne. Jag har ej heller en enda människa i Sthm att hälsa på. Moster och morbror är i Varberg och komma ej hem, förrän i mitten av Aug. Den 3 Aug. fyller moster 50 år - då telegrafera Ni nog. Jag har sytt en arbetspåse åt henne av samma fason, som den jag gav Dig. Men den här är av mycket charmantare siden - 19 kr metern - både moster och jag tyckte att det verkligen är förstklassig. Det är också meningen att en insamling skall göras av släkt och vänner till en gåva - ev. en mindre kaffeservis av silver. Men den gåvan skall ej överlämnas, förrän hon kommit hem. Alma Bauer(?) står i spetsen för insamlingen. - Tänk att jag varit här precis 5 veckor nu om fredag - tiden har gått så fort, troligen för att det varit tämligen enformigt - inga händelser alls, men lugnt och skönt. Vädret har varit rätt bra, ostadigt, men ej kallt. Ett mycket gott både bär- och fruktår tycks det bli. Träden digna av frukt. Blåbär är det så gott om här, men inte äro de vidare billiga - 60 öre ltrn. Jag har funderat så mycket på att försöka få med mig blåbär, men det blir nog ej ngt av. Det är så svårt att kunna få det med sig i kupén. - Jag gruvar mig allt en smula för att komma hem ensam. Alma är kanske ock bortrest - annars skall jag be henne ligga hemma om nätterna. Jag har rakt ingenting att skriva om. Dålig är jag, sov ingenting i natt tack vare värmen och magen, som plågade mig. - Far tycks ej komma hem förrän i Sept., så inackorderingsfrågan får jag avgöra så gott jag kan. Ja, bara jag hade en duktig jungfru, så skulle det väl reda sig på något sätt med alla göromål, som vänta: sylt- och saftning, tvätt rengöring, vädring av alla kläder m.m. - Moster ligger nu och vilar sig på min säng - hon har ej heller sovit i natt. I Onsdags voro hon och jag inne i staden - då saftades och bakades skorpor i långa banor. I början av aug. komma Ruth och son hit, så här blir främmande hela sommaren. Nu slutar jag mitt tråkiga brev. Hälsa Hans och Kerstin så hjärtinnerligt. Måtte Kerstins resa gå bra. Far vill nog rysligt gärna ha henne i K-n ngn dag, förmodar jag. Låt mig få veta, när hon reser. Jag förstår hur tomt det skall bli i ert hem efter det lilla pyret. Hur länge skall Ni bo i det kaotiska Deutschland? Lev väl min lilla älskling! Skriv snart igen till

din mamma.

Tacka Kerstin för brevet!

Hälsningar härifrån