Stockholm d. 24 Sept. 1918.

Käre Hans.

Jag skrifver å egna och Mias vägnar för att önska dig all lycka och välsignelse i det äktenskap, som de närmaste söndagarne skall offentligen kungöras. Jag kan i sanning och utan något skryt säga, att du får ej blott en god och väluppfostrad maka utan också en ovanligt duktig, kunnig och praktisk hustru med stark av ansvarskänsla, stor arbetsvilja och förmåga. Faran ligger i att hon kommer att arbeta för mycket, och jag ber dig söka hålla henne inom det måttliga och hälsosamma arbetets gränser.

Jag tror att samma varning gäller dig sjelf, och jag hoppas att Ni ej bli alltför mycket jäktade. Samlifvet får ej bli bara arbete och möda, ty kropp såväl som själ tarfva hvila och vederkvickelse för att kunna trifvas och utvecklas.

Redan vid Eder förlofning föreslog jag, att Hetty skulle få äktenskapsförord, en tanke som af dig gillades. Detta bör omfatta hela det bo, med hvilket Ni nu börja samt hvad hon under äktenskapet kan "ärfva eller förvärfva". Har du gjort några anstalter för detta eller vill du, att jag skall ombesörja det här? I så fall får jag be dig om en förteckning på boet med värden, som ju kan kompletteras af Hetty här, så att den blir så fullständig som möjligt. Skall du åter ombesörja den, så skall jag uppge de aktier, som skola tillfalla henne framdeles m.m. Förordet skall uppvisas af dig undertecknadt för pastor före vigseln och senare registreras här, men förvaras hos Er därefter. Allt detta skall jag sköta om här, ifall du inte vidtalat med någon annan.

Det var ett par saker till, som jag gerna velat tala med dig om här, men det gafs ingen tid, och jag känner det som en plikt att nämna dem.

Den ena är en bön, att du skall låta Hetty sköta hem och hushåll på eget ansvar, utan annan direkt inblandning än ömsesidig rådplägning och utan alltför sträng kontroll af utgifterna. Saknaden af lokal- och språkkännedom medför ju ett behof af din hjälp, råd och upplysningar m.m. att börja med, men hon reder sig snart. Hon är ju en mycket själfständig natur, och det skulle kränka henne och bli i längden olidligt, om hon ej får svängrum för sin själfständighet i sitt hem. Under normala förhållanden skulle jag bestämdt ha tillrådt ett på öfverenskommelse grundadt månadtligt anslag till löpande hushållsutgifter, men det är ju rätt svårt att nu fastslå.

Ehuru Hetty ej är sparsamt anlagd, känner hon ansvaret att förvalta medel djupt, och vårt skolhushåll var aldrig så billigt som då hon skötte det, så att hon gör skäl för själfständighet och det förtroende som visas henne. En annan personlig fråga, som jag nu också bör beröra, är den om nålpengar. Hetty har ju haft för en ung flicka betydliga inkomster och förvaltat dem själfständigt och utan ringaste inblandning från vår sida. Öfvergången till ett beroende af mannen blir säkerligen svår. Jag hade önskat och hoppats, att jag skulle kunnat afstå något af utdelningen på de aktier hon skall få åt henne för nålpengar, men så länge dyrtiden räcker, och jag har Erik samt delvis Harald att sörja för och utbilda på någon bana fruktar jag, att detta icke går - såvida icke några nya inkomstkällor öppna sig. Jag tillåter mig därför be dig, att Hetty får ett litet månatligt belopp till nålpengar, till dess hon kan reda sig själf i den vägen. Jag tror hon kommer rätt väl ekiperad, så att utgifter för kläder m.m. ej på rätt länge behöfvas, men det är ju andra småsaker en kvinna vill och bör ha utan att be sin man om pengar vid hvarje tillfälle.

Nu hoppas jag du ej misstycker mina på lång erfarenhet grundade råd i dessa hänseenden. De ha gifvits utan att vare sig Hetty eller Mia veta om dem och få stå för min räkning.

Mia ber mig säga, att våra tankar äro hos dig på söndag, och att hon skall skrifva till någon af de följande lysningsdagarne.

Harald kommer hem på lördag, så att det blir bara du som saknas i den närmaste familjekretsen. Han har haft en rätt långvarig släng af influenzan och dragits med en svår diarrhé i 3 veckor nu.

Jag skall hälsa dig från Torger, som idag passerar Stockholm på väg hem till Anne-Maries begrafning. Stackars Axel och Mina, som drabbats af denna tunga sorg och själfva äro långt ifrån friska.

Vi äro, gudskelof, alla krya hemma och hoppas, att du också blir skonad från influenza. Har du fått klart för dig hvar och hur vigseln kommer att förrättas? Blir den i Berlin, så kunde du ju be Erik Cronqvist vara med som vittne - det vore ändå någon släkting.

Hälsningar från P. Grönning, med hvilken jag ligger i liflig korrespondens angående ett projekteradt kompaniskap. Skrifmaskinsaffären tvinar bort under den sedan 2 år afstannade importen. Om resultatet skall jag senare skrifva. Hell och lycka till!

Din tillgifne farbror Olof.