(Maskinskrivet)

Stockholm den 2 december 1921.

Drottninggatan 40.

Min kära lilla flicka.

Det var bra längesedan jag skrev till dig, men som jag vet att Kerstin skriver varje vecka och Mor rätt ofta, så får du ju alltid reda på nytt om hela familjen och dina alltid intressanta och roliga brev lämna ju mig upplysningar om allt som rör dig, de dina och ditt hem.

Jag vill emellertid lyckönska dig till ditt nya hem och hoppas du kommer att trivas lika bra i fortsättningen som hittills samt önskar att det icke blir allt för ansträngande med en så pass stor våning, hushåll, man och barn. Jag hörde nyss att Nils Östman skulle vilja bo hos Eder, ifall det lämpar sig för hans blivande anställning, när han kommer ut till U.S.A. på nyår och att Ni icke skulle ha något emot att hyra ut ett rum, men det blir ju också ökat arbete, och fastän Nisse är en utmärkt hygglig man, så blir det ju ett visst tvång att ständigt ha en främling, låt vara att det är en släkting på långt håll, i sin omedelbara närhet.

Jag vet att du hyser ett livligt intresse för den ekonomiska situationen i Sverige och vår egen i synnerhet. Den förra är, som du nog ser av svenska tidningar, ytterst miserabel. Värdet på aktier m.m. har ju gått ned ofantligt så länge icke den europeiska valutafrågan är löst. Allting flyter och mången, som var millionär 1920, är nu fattig. Beträffande våra egna affärer så gäller om huset i Göteborg att nuvarande hyror lämna ett par tusen om året i överskott, vilket nätt och jämnt lämnar vanlig depositionsränta på insatt kapital, men icke alls räcker till att täcka någon risk eller större reparationer eller den värdestegring som själva fastigheten fått, och som återspeglas i det värde försäkringsbolaget satt på huset. Det har alltid varit försäkrat i Svea, före 1914 till 100.000 kr. och på bolagets inrådan småningom höjts till 250.000 kr. Nästa år skall det bli allmän fastighetstaxering, som då skall byggas på det verkliga värdet av en fastighet, och det skall bli intressant att se vad värde som då åsättes huset. Hyrorna ha under tiden ökats med knappa 50 % och uppgå nu till nära 12.000 kr. Min gamle vicevärd, Skolföreståndaren Johnsson, dog ett par månader sedan men har hans syssla övertagits av hans son, som är kamrer i Folkskoleöverstyrelsen i Göteborg, och som sådan har hand om alla nybyggnader och reparationer för stadens skolor och följaktligen också har lätt att få nödiga reparationer ordentligt och till billigt pris utförda.

Dina och syskonens aktier i Upplands Enskilda bank stå sig jämförelsevis ganska bra. Värdet var vid vår banks uppgående i U.E.B. cirka 400 kr. styck, men noteras nu till cirka 300 kr. Det är ju visserligen ett stort fall, men utdelningen har icke sjunkit och utgör 18 % å nominella beloppet kr. 150:- och bland bankpapper står detta sig bäst.

Mina personliga inkomster räcka någorlunda till. Yost är det nästan slut med. Visserligen komma några gamla kunder med litet skrivarbete och en och annan översättning, men bruttoinkomsten täcker i genomsnitt icke mer än cirka 50 % av utbetalda avlöningar. Kontrollkassor ger däremot mycket arbete, icke minst på grund av konkurser, betalningsinställelser och penningknapphet i allmänhet, som gör att många bli på efterkälken och kräva ständiga påminnelser. Det har på senare tiden flere gånger talats om en omläggning inom firman, och jag befarade att denna skulle omfatta även den ekonomiska förvaltningen och således drabba mig, emedan jag visste att direktör Englund, som gjort stora förluster i år, söker intressera någon kapitalstark man, som delägare i affären. Då denna sak för några dagar sedan avhandlades mellan oss, passade jag därför på att fråga honom om sådan omläggning även komme att beröra min ställning i firman. Han förklarade då, att den endast avsåg försäljningen, att han var mycket nöjd med min skötsel av affären samt också önskade icke blott att jag fortsatte med Kontrollkassor utan även skulle taga hand om ett nytt företag, som han skall finansiera, Alminabolaget, som söker patent och skall över hela världen exploatera en apparat för träffsäkerhet vid skjutning, som konstruerats av en herr Alm. Det ser således ut som om jag skulle få både behålla mitt jobb och få ökat arbete, vilket ju icke generar mig, då jag fortfarande åtnjuter vanlig hälsa. Det enda, som bekymrar mig, är ögonen, som bli trötta och under den mörkare årstiden överansträngda. Reumatismen är ju visserligen rätt plågsam ibland, men den oroar mig föga, och jag håller den tämligen i styr med gymnastik.

Annars ingenting nytt av särskild betydelse. Jo, för ett par veckor sedan hade jag ett säreget anbud. En svensk bryggmästare, som i tjugo år varit anställd utrikes, i Frankrike, Holland, Norge, Belgien, Tyskland och sex år i Amerika, hade fått anbud från en av de största Böhmiska humleexportörerna på generalagentur i England. Europas humleaffärer ligga nämligen i händerna på Tyska judefirmor, som icke ännu äro gärna sedda i Storbrittanien. Det var i hans egenskap av neutral fackman, som han fått kontrakt på ett år, och som han talar dålig engelska och skriver sämre, emedan tyska bland bryggmästare är det internationella språket, så sökte han en kompanjon, som skulle bo i London och där ombesörja licenser, distribution, bankaffärer och korrespondens m.m. under det att han reste i Storbrittanien, Holland och Belgien och skötte försäljningen. Han erbjöd mig denna post och halva vinsten samt påstod, att vi med säkerhet skulle göra en vinst av 10,000 £. Du kan förstå att pengarna lockade, och jag skulle ju icke haft något särskilt emot ett par års vistelse i England, om jag varit riktigt säker på affären. Den såg ju sannolik ut men vid min ålder ger man sig ju icke gärna in i okända affärer utan garantier, och sådana kunde ju icke presteras. Det var orsaken varför jag begärde ett utlåtande av herr Englund om ställningen härstädes, och när detta befanns tillfredsställande, slog jag den andra saken ur hågen.

Din bror Esse har under de sista två, tre åren förlorat den icke obetydliga förmögenhet han tjänade under krigsåren, mestadels på en större oljeaffär med Amerika och på kemikalier från England. Han har sista halvåret byggt ett garage på 68 Birger Jarlsgatan, en av Eriksbergs-tomterna, som han arrenderar, och detta är nu färdigt, så att han i går kunde telefonera till mig att byggnadsnämnden verkställt slutbesiktning och godkänt det hela, så att han nu får upplåta det till begagnande. Han torde få plats till 15 à 18 bilar, beroende på storleken, och som hyran per månad och bil här utgår med 50 till 75 kr., så lovar det att bli en bra affär. Jag har under byggnadstiden hjälpt honom med litet kontanter, och nu torde garaget med vad han själv tidigare hade nedlagt vara värt cirka 30.000:- kr. samt blir nog en rätt bra affär. Han har själv ett par bilar i trafik och sköter, som du kanske vet, kontoret och trafiken för f.d. bolaget numera föreningen "Billiga Bilar". Han och familjen må alla synnerligen väl.

Nu lider det mot jul igen, Harald kommer hem från Boden, och vi samlas på gammalt, välkänt sätt samt önska bara, att du, Hasse och Er lilla pys vore här. Jag skriver ett litet julbrev längre fram men ville, eftersom jag har tid idag och en av våra båtar gå i morgon skicka dig dessa rader med tusen hjärtliga hälsningar till Er alla tre.

Du frågar i ett brev nyligen, om jag tycker om namnet Torger? Jag kan inte säga, att jag är förtjust i det, det är ju litet tungt för vardagsbruk och borde ju egentligen uttalas med hårt g, då det blir ännu tyngre. Det är ju visserligen ett gammalt svenskt namn men icke särdeles vackert. Emellertid förstår och uppskattar jag den pietet, som jag förmodar föranlett Hasse och dig att uppkalla Eder gosse efter den av oss alla avhållne och så tidigt bortgångne Torger, och ett namn betyder ju i övrigt inte så mycket bara bäraren blir en duktig karl och därom kan man ju hysa de bästa förhoppningar, i all synnerhet när du redan börjar lägga av för hans "college education", innan han är tre månader gammal. I din farfars släkt fanns för några årtionden sedan en man med namnet Torkel, men även detta är ju ganska ovanligt och hör icke till de pittoreska eller välklingande namnen.

Det gläder mig att Hasse blivit befordrad till överingeniör inom bolaget men jag förmodar att varken arbete eller ansvar därigenom minskades. Det är dock huvudsaken att i dessa bistra tider ha en bestämd, fast och någorlunda lönande befattning. De exempel på svenska civilingeniörers vidriga öden i U.S.A., som du nyligen meddelade, överträffas icke av vad många högskoleingeniörer i detta landet f.n. få pröva på och det mest bedrövliga är att utsikterna för de närmaste åren alls inte äro ljusa. Dåliga tider är det men man kan befara att ännu sämre vänta oss, åtminstone tror man här att 1922 blir i avseende på arbetslöshet och ekonomiska förhållanden i allmänhet ännu svårare än 1921.

I hopp att "allt ordnar sig" både här hemma och där ute, både för oss och Eder önskar jag Eder alla tre hälsa, välmåga och trevnad och skickar de hjärtligaste hälsningar.

Jag närsluter en liten check att användas till julklappar för familjen, din egen inkl., efter ditt gottfinnande. Jag önskar det vore en nolla mera på den, men du ser ju icke på beloppets ringhet utan på det varma hjärtelaget.

Din tillgifne far.