Barndom och ungdom

Jag föddes 27 mars 1936. Jag hade en storebror, men honom kom jag att se mycket litet av. Han var lindrigt utvecklingsstörd (lärde sig så småningom att läsa och skriva) och vistades mest på ett vårdhem. Tre år senare fick jag en lillebror som döptes till Per-Olof men mest kallades Polle. Min pappa Erik var redaktör. Jag visste inte vad det innebar. Han var ofta bortrest, det var ju beredskapstider. Min mamma Karin var lärarinna. När jag vid sju års ålder började i Höglandsskolan vid Nockeby fanns hon också där som en trygghetsfaktor. Hemma hade vi hembiträde för att mamma skulle kunna arbeta i skolan.

När jag föddes bodde familjen inne i Stockholm men flyttade ut till lägenhet i Abrahamsberg. År 1943 flyttade vi till en villa på Bergviksvägen i Smedslätten. Där bodde jag kvar hela ungdomstiden.

Efter fyra år på Höglandsskolan provade jag in till realskolan vid Bromma läroverk. Det var en stor omställning och betydligt tuffare att vara elev där, med olika lärare i olika ämnen och klasskamrater som jag var ganska osäker inför. Jag var liten till växten och inte så värst kaxig av mig. Föräldrarna tyckte att det skulle vara nyttigt för mig att bli scout. Jag var inskriven som vargunge ett par terminer men förstod inte vitsen med knopar och påtvingat friluftsliv. Det var trevligare att vistat i böckernas värld, och jag var flitig besökare vid biblioteket i Ålstens folkhögskola. Jag var ett ganska ensamt barn. Kamrater hade jag men inte så många. Frimärkssamling och meccanobyggande var intressen jag tidvis var lidelsefullt intresserad av. Visst åkte man ner till Solviksängen och sparkade fotboll ibland, men jag kunde inte hävda mig inom idrottens värld. Jag tyckte om musik och spelade piano ganska flitigt. Se vidare avsnittet om musik på särskild sida .

På somrarna var jag på Björnäs vid Mälaren. Det var min farbror Hasse som ägde stället. Hans fru Hetty tog gärna emot släktens telningar på "sommarbete" där. Då fick jag tillfälle att träffa mina kusiner och andra släktingar på pappas sida, fösa kor, ro och bada, åka hästskjuts m m, men vi barn fick också arbeta i trädgårdslanden.

Andra sommarminnen har jag från Norsjö. Dit for vi några veckor varje år, ofta även på vintersportlovet. Mamma skulle ju hälsa på mormor, Hilma, och andra släktingar. Mamma hade sex syskon, och jag fick många kusiner även på morssidan. Mammas bror Bertil hade järnaffären i Norsjö, en spännande miljö för Polle och mig. Men mest boddde vid sjön i "moster Hannas stuga". Vi badade, metade och var ute på sjön med roddbåt, kanot och hembyggd flotte.

Skolgången fortsatte sin långsamma lunk. Jag var inte överdrivet flitig. Vi elever fick en gång uppdraget att under en vecka redovisa hur mycket tid vi lade ner på hemarbete. För min del blev det cirka en halvtimme per dag. I gymnasiet valde jag reallinjen. Matematik var mitt bästa ämne. Jag tyckte också om litteraturhistoria och språk, utom tyskan med sina torra grammatikregler. Våren 1955 kläcktes jag som student.

Högskolestudier och förälskelse

Jag sökte in till Tekniska Högskolan i Stockholm. Betygen räckte inte riktigt till för den "finaste" linjen teknisk fysik, och jag valde då elektrotekniklinjen. Det låg inte någon bestämd längtan att bli ingenjör bakom detta. Två av mina farbröder var civilingenjörer, och min kamrat Kaj Beskow valde samma bana året före mig. I början dominerade matematikämnena och jag trivdes ganska bra.

Under en sommarpraktik kom jag i kontakt med datamaskiner och fick använda den svenska maskinen Besk, under några månader världens snabbaste elektronhjärna. Ganska snart blev jag fast. Programmering var vad jag ville ägna mig åt. Jag valde att ta ett sabbatsår från teknisstudierna för att jobba med programmering ett år vid Bofors utvecklingsavdelning i Stockholm.

Sommaren 1958 träffades jag och Yvonne Duhrin ute på Gålö - hon var Gålöstipendiat. Vi blev förälskade och ett par. Snart var ett nytt liv på väg! Min tillvaro blev med ens fylld med mening och innehåll på ett helt nytt sätt. Nyårsaftonen 1958 förlovade vi oss, och bröllopet stod 25 mars 1959.

Jag återvände till studierna på Teknis och engagerade mig som assistent för Germund Dahlquist, professor (från 1963) i numerisk analys. Han lät mig bl a göra en exempelsamling för sin nya kurs Räkneautomatteori. Jag blev också övningsassistent i ett antal olika ämnen. Dessa åtaganden var bra för vår ekonomi men försenade min civilingenjörsexamen. Yvonne jobbade som lärare i Gröndalsskolan.

Familjeliv och akademiskt jobb

Vi fick en lägenhet i ett nybyggt hus i Hagsätra. Vår son Birger föddes söndagen 13 september 1959. Yvonne började snart jobba i den närbelägna Hagskolan. Sommaren 1962 fick vi Magnus. Lägenheten blev för liten. Vi flyttade till ett radhus utanför Upplands Väsby. Men 1964 väntade vi barn igen. Det visade sig vara tvillingflickor (tvåäggstvillingar). Barnaskaran blev med ens dubbelt så stor, och Yvonne hade några väldigt jobbiga år.

Jag blev kvar på KTH och kombinerade läraruppdrag med licentiatstudier. Jag var intresserad av logik, automatteori, informationsteori m m och fick läsa in mig på detta stoff i stort sett på egen hand. Vid Stockholms universitet läste jag in två betyg (med spets) i teoretisk filosofi för professor Anders Wedberg under läsåret 1962/63. 1965 erövrade jag licentiatexamen i numerisk analys och matematik. Avhandlingens titel var "Funktionell fullständighet och funktionella beroenden i relationskalkylen". 1969 fick jag en ordinarie lektorstjänst vid institutionen för numerisk analys och datalogi. Detta innebar en efterlängtad trygghet, efter åren av tidsbegränsade och osäkra uppdrag inom undervisning och forskning.

Med fyra barn blev radhuset i Upplands Väsby alltför trångt. Arbetsresorna blev också långa till KTH. Vid bra väderlek kunde jag dock cykla de 11 kilometerna till Vallentuna station och ta Roslagsbanan in till Östra Station. Tidsödande men trevligt! År 1967 bytte vi bostad till en friliggande villa i Skånsta utanför Åkersberga. Där bodde vi sedan i 23 år. Flickorna fyllde tre år det år vi flyttade, och Yvonne kunde börja jobba i skola igen. Att vara enbart hemmafru var inte något hon uppskattade. Hon kom också att vidareutbilda sig i flera steg och dessutom odla sina kulturella intressen bl a lyrik och dans. Se hennes levnadsbeskrivning!

1972 blev jag teknologie doktor vid institutionen. Avhandlingens titel: "Design and implementation of a low-level conversational programming language". De första professurerna i datorämnen vid KTH inrättades snart. Jag fick min professur i datorsystem 1976. Det innebar byte från sektionen för teknisk fysik till sektionen för elektroteknik. Professuren var placerad vid institutionen för teletrafiksystem, senare omdöpt till telekommunikations- och datorsystem (TDS). Jobbet som professor innebar större ansvar, mer administration och mindre tid för egen forskning. Nya datorkurser skulle tas fram, och forskarutbildning i det nya ämnet Datorsystem skulle utvecklas. År 1981 examinerades den första doktorn i ämnet, Seif Haridi,som kom att bli min efterträdare. Den nya datatekniklinjen startade 1983. Under åtta år var jag dekanus för den nya sektionen för teknisk datavetenskap.

År 1983 inleddes diskussioner om att etablera forskning och undervisning i Kista, något som ledde till bildandet av SICS, Swedish Institute of Computer Science 1985. Så småningom kom några KTH-institutioner, bland andra TDS, att flyttas ut, och jag fick därmed min huvudsaklig arbetsplats i Electrum i Kista från 1990, en övervägande negativ förändring. Min entusiasm för arbetet svalnade med åren. Efter tjugo år pensionerade jag mig från professuren år 1997. Jag ville ägna min tid åt annat, till exempel folkmusik och annan musik.

År 1990 flyttade vi från Åkersberga in till en lägenhet på Södermalm. Samtidigt köpte vi ett fritidshus i norra Hälsingland. Det berikade livet under tio år. Sedan år 2000 bor vi på Österlen i Skåne och lever ett verksamt pensionärsliv.

Uppdaterad 20 juli 2014